GAFFA tog en pratstund med de galna britterna inför nattens konsert.
Galningarna i Scaramanga Six har hållit på i 16 år nu, utan att vara i närheten av slutet. När GAFFA träffar de fem britterna vid Eden på Peace & Love är de vid gott humör och berättar gladeligen om hur de tänkt tackla nattens konsert och om kommande samarbete med Nirvanas producent, Steve Albini.
Er musik känns väldigt impulsiv. Kan vi räkna med en lika impulsiv spelning på Peace & Love?
– Oh yes! Den här gången ska vi komprimera och få in så många låtar som möjligt, så låtarna kommer antagligen gå i dubbel hastighet och fästas i varandra. Så det blir en lång medley-version av oss, skulle man kunna säga. Nej, men seriöst, vi kommer att rocka som idioter.
Vad hittar ni på minuterna innan ni går på scen?
– Inga rutiner. Vi skakar varandras händer och säger "best of luck". Vi är ju britter liksom. Tar en kopp te. Och sen offrar vi en jungfru. Inga konstigheter.
– Nej, men skämt åsido, det händer emellanåt att vi leker leken Dancing in the dark. Den går ut på att man släcker ner hela rummet, sätter på Bruce Springsteens "Dancing in the dark", dansar vilt och när låten är klar vinner den som har mest sår på kroppen. Det är ett sätt för oss att förstöra de chanser vi har.
Vad står på er rider?
– Inte så mycket egentligen. Korvar, porky pies, jungfrublod. Vi tycker faktiskt det är mer intressant att se vad andra band har på sin rider, så snor vi från dem. En gång gjorde vi en spelning i London tillsammans med det fantastiska bandet Beach Buggy. Och de hade en fullspäckad rider, som vi handgripligen gjorde till vår. Men det var lugnt för de skulle ändå ut och käka hamburgare. En kille från bandet kom på oss äta från deras rider, skrattade och sa "haha, ni äter från vår rider och jag har en hamburgare!". Dagen efter det fick de avboka hela sin fortsatta turné, på grund av matförgiftning. Vi kände oss aningen skyldiga.
Hur ser framtiden ut annars för Scaramanga Six?
– Vi har precis släppt ett album och vi har redan skrivit ett nytt. Tidigt nästa år ska vi spela in nästa skiva. Då tänkte vi försöka oss på en ambitiös grej, åka till Chicago och spela in med Steve Albini. Och vi vet av erfarenhet att om vi säger att vi ska göra en grej så gör vi det. Vi har haft kontakt med Steve så det kommer att hända.
Er kaotiska musikstil, har den att göra med att ni är många individualister i bandet?
– Vi har alltid varit musikaliskt schizofrena. I ena stunden vill vi köra crooner-stilen, inspirerade av Scott Walker för i nästa stund gå Motörhead, haha. Men i slutändan så låter det som oss. Det är summan av alla. Vi är inget "one trick pony", utan vill göra så mycket som möjligt. Varje skiva ska kännas som den första eller sista. Säg så här: man kan se en Scaramanga Six-låt som en enorm gris. Vi göder den och göder den tills den blir jättefet, sen tar vi livet av den.
Scaramanga Six kan man se inatt, med start 01:00 på Phoenix-scenen.