Sjärnans hemliga Way Out West-spelning var som en cykeltur över Älvsborgsbron – GAFFA rapporterar.
Way Out West är ett givet samtalsämne i diverse lunch- och fikarum så snart sommaren närmar sig Göteborgs gator. I år har det dessutom spätts på med spekulationer om vem som är den hemliga artisten till Needle In The Hay. Det har diskuterats högt och lågt, stort och litet och man har såklart hoppats att ens absoluta favoriter ska träda upp på scenen och göra något man inte ens kunde spekulera fram. Konceptet är otroligt roligt, lockande – och dömt att misslyckas. Att möta hundratals olika önskningar och förväntningar, det går ju faktiskt inte.
Men att ändå kunna bjuda på något utöver det vanliga, något som i efterhand kommer vara det man pratar om i fikarummen, ett "Jag var där och det var inte alls vad jag väntade mig"-moment. det är väl inte helt omöjligt. Eller? För oss som förväntade oss något stort, eller något väldigt lågt och intimt, vi blev besvikna. Istället fick vi Beck som hamnar precis mittemellan.
Beck själv liknar kvällen vid en "blind date" och jag tycker lite synd om honom när delar av dejten lämnar redan innan vi fått in förrätten.
I första mellansnacket ropar någon "Spela Shoreline". Tänk om Beck hade känt sin Göteborgspublik och faktiskt gjort det. I de vildaste fantasierna väcks en sådan tanke till liv. Och i den fantasin lyfter taket och flyger iväg och vi hade fått det där extra som Needle In The Hay bör vara. Devil's Haircut är emellertid en bra inledning. Sedan puttrar konserten på som en cykeltur över Älvsborgsbron. I början motigt och lite kämpigt men när man väl kommit in i uppförsbacketrampet märker man att det inte är så jobbigt, att det inte är så tokigt ändå trots att det inte alls är det man hoppats på. När man sedan når toppen av bron och kan släppa på trampet, kommit över bitterheten, då kan man ta sig tid att njuta av utsikten och bara glida med den sista biten. För det är mot slutet som det blir riktigt kul, när de trevande inledande fraserna betats av och man känner att man klickar lite med sin dejt.
Beck gör inget fel. Han är underhållande och kämpar för att man ska njuta. Därför är det synd att känslan av besvikelse som man ändå räknade med vann, Needle In The Hay förlorade. Och Beck hamnar som en syndabock mitt emellan.
FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT
