Jerry Williams litar inte på journalister och ville inte riktigt avslöja vad han gjorde i USA. Däremot har han nyligen hängt i studion med TSOOL och släppt singeln Ghost Rider. GAFFA ringde upp och luskade.
Hej Jerry. Hur är läget?
– Ja det är väl ok, men det kan alltid bli bättre.
Jaså. Vadå då?
– Nej men för fan det är lugnt!
Vad gör du?
– Ja just nu har jag gjort några radio-program, Jukeboxen i P4 bland annat. Så vi har suttit och snackat och lirat, det är rätt kul. Det är det man gör liksom.
Du det var inte lätt att få till en intervju med dig. Är det mycket nu eller?
– Det blev ju det, vi gjorde ju precis klart den där plattan så då blev det ju massa röj runtomkring det.
Många som vill ringa och snacka?
– Ja men det blir ju det va, när det är flera grejor på en gång. Då finns det massa nytt att snacka om. Jag ska ju vara på Kajskjul i Göteborg till hösten också nu... men sen om det verkligen är folk som vill snacka eller om det är grammofonbolaget som ligger på folk, det vet jag inte, haha.
Men du skulle inte du ta det lugnt nu. Du körde ju The Farewell Tour för inte så längesedan?
– Ja, men vafan man måste få lira... Sen kom det massa grejor som spräckte upp hela skiten. Dansarna försvann på olika grejer, Bounce och Flashdance, gitarristen flyttade till Manchester och basisten började brygga öl. Alla försvann åt olika håll och då kände jag att vafan jag vill köra och då blev det en vända på Kajskjul.
Det är två till tre kvällar i veckan hela hösten. Rätt intensivt.
– Det är ju inte nån produktion med fem långtradare direkt... men det finns inget mellanläge vad det gäller det där. Det är antingen full patte eller ingenting, haha.
Känner du inte att det bli slitsamt?
– Nja, det får det inte bli. Men att lira är alltid kul, sen allt fnul runtomkring, det är det som inte är så roligt. Folk säger åt mig att ringa den och den, men det kan jag liksom inte för jag gör oftast annat.
Så det är intervjuer som inte är så roligt att göra?
– Njaa, men det är sällan man är ärlig när man snackar med murvlar, man slingrar sig som en orm, vettu, haha. Nä, men det beror ju på vad man snackar om, men det är inte som att jag har noja eller så över det. Jag lider inte av tillvaron direkt.
Vad gör du när du inte sysslar med musik på något sätt?
– Alltså det är inte så att jag har svårt att få dagarna att gå. Det känns bra. Det flyter på bra. Jag hinner gymma lite, rasta av hunden. Göra det man ska. Åka lite hoj, några svängar har jag hunnit med trots skitvädret.
Du var och hängde i Amerika nyligen också vet jag. Vad gjorde du där?
– Nä, men det får jag inte snacka om. De blir bara sura då..
Haha, vilka då? Skivbolaget?
– Kanske inte just skivbolaget men ...
Ok, men så USA-resan är hemligstämplad?
– Hemligstämplad och hemligstämplad. Där finns bra grejor där borta och det finns massa jävla skit. Jag var där och kollade in lite grejor som jag fick bra kickar av och gick igång på kan man säga. Det är alltid bra att kolla vad andra sysslar med.
Så har du spelat in en skiva i Götet med Ian Person från The Soundtrack Of Our Lives också. Hur gick det till?
– Jag hade ju spelat på samma ställen som Soundtrack några gånger innan, jag visste ju vilka de var och så, det hade jag koll på. Sen dök det här upp då, skivbolaget hade en idé, och då blev man ju spelsugen. Så vi tänkte att vi testar och ser var vi hamnar. Vi gjorde hela skiten live. Ian kom med ett par låtar och jag hade väl nån i skallen. Jag åkte bara med liksom, det var ball, vi hamnade på samma våglängd.
Blev ni polare?
– Ja det gick jättefort, det var polarfeeling direkt. Jag fick såna jävla kickar av dom. Det var kul som fan.
Ghost Rider-låten är grym. Hade du hört Suicides originalversion innan ni gjorde den här tolkningen?
– Nej, jag hade ingen koll på den för fem öre, inte ett jävla dugg. Vi testade att göra den så här och jag tyckte det blev så bra sug i den. Det var bara att hänga på, det var nåt helt annorlunda för mig.
Känner du dig som en Ghost Rider när du är ute på din egen båge?
– Nää, det vet jag väl inte om jag gör direkt, men jag fattar ju vad de menar i låten.. Men fan, det är en bra hojlåt.
Sedan den här intervju gjordes har det framkommit att den hemliga USA-resan i själva verket var en resa till Nashville för att medverka i tv-programmet Jills Veranda.
