COVER ME: Anders Enda Barnet visar upp sina 5 favoritomslag.
Anders Enda Barnet, eller Anders Göransson som han heter, har turnerat och spelat med flera artister och band. Rambling Nicholas Heron, Maia Hirasawa och Regina Roy för att nämna några. Men Anders kände att det var dags för ett soloprojekt, och resultatet är det hyllade albumet I Was Quiet.
Nu har Anders Enda Barnet blivit en del av GAFFAs artikelserie COVER ME och presenterar här nere sina fem favoritomslag. Men ett snyggt omslag betyder inte att musiken är något att ha. Döm inte skivan efter omslaget, eller vad man nu brukar säga ...
Crosby Stills Nash - CSN
– Denna skiva har jag faktiskt knappt lyssnat på, men jag har den framme bara för att jag gillar omslaget så mycket. Dels är det patinan som vilket foto som helst från 70 talet har, detsamma gäller musiken tycker jag. Vissa artister hade nog tur som fick börja göra plattor på 70-talet för när musiken fick passera 70-talsfiltret så lät det mesta bra. Sen är det väl det att det ser trevligt ut helt enkelt. Har jag sagt att jag älskar båtar? Hade en träbåt som jag sålde i höstas, sjukt fin, gör lite ont när jag tänker på det faktiskt.
Kiss - Destroyer
– Jag älskar detta omslag. Varför? Svårt att sätta ord på men det andas 70-tal, flipperspel och hybris. Jag ser framför mig en trött tonåring på 70-talet glida in på ett hak och slänga i ett mynt i ett Kiss-flipperspel och drömma sig bort.
Elton John - A Single Man
– Jag går ju mycket på känsla och nostalgi märker jag. Detta är inte någon favoritplatta med Elton John men jag är svag för det där dimmiga brittiska landskapet. Tror det kommer från minnen av någon bilsemester genom dimmig brittisk landsbyggd när jag sitter i baksätet och lyssnar på Elton John-kassetter. Jag lyssnade mycket på Elton som barn.
Peter Gabriel - Peter Gabriel
– Okej nu ska jag försöka förklara något i skrift som jag inte lyckats förklara i ord för någon men jag brukar försöka. Det är något med det grådaskiga här, regndropparna på rutan. Regnblöt asfalt och industriområden. Sen är det musiken, vissa ackordbyten på piano, typ introt till Hill Street Blues. Då brukar jag säga att det känns Kanada. Om Hill Street Blues utspelar sig i Kanada vet jag inte, men jag tror att man i introt ser en regnig gata i någon amerikansk stad. Jag räknar inte med att någon ska fatta. Jag tror att många barnprogram från min barndom var inspelade i Kanada, det stod i eftertexterna. Sen är låten Solsbury Hill en av mina favoritlåtar. Det är nog det.
Todd Rundgren - Runt. The Ballad of Todd Rundgren
– Jag vet inte, men det känns som han försöker säga någonting.
