GAFFA.se – allt om musik
I en ny intervju med Zane Lowe på Apple Music 1 berättar Adele öppenhjärtigt om den emotionella resan bakom albumet 30 som släpps idag den 19 november. Om att lämna sitt äktenskap, föräldraskapet under skilsmässan, utmaningen med att dejta, att inte njuta av kändisskapet, hur albumet hjälpt henne, att hon övervägt att inte släppa albumet, och mycket mer.
– Det var som att det verkligen hjälpte mig, det här albumet. Det gjorde det verkligen. Och jag tror definitivt, som när vi började intervjun där jag sa: 'Det finns inte ett tillfälle eller ett scenario eller en känsla där det inte finns den perfekta låten för det någonstans.' Jag tror verkligen, och jag är inte arrogant eller något liknande här, att det är precis som att det var mitt helvete, men jag gick verkligen till helvetet och tillbaka. Och jag insåg att jag faktiskt inte gillade vem jag var. Och jag tror att jag verkligen, precis som de flesta andra människor, särskilt i min ålder, kom in i det där med att bara gå igenom rörelserna. Som om jag måste ta mig dit. Och jag öppnade inte mina ögon, och såg vad som faktiskt hände vid den tiden, och njöt av världen omkring mig och sånt. Och jag tror verkligen att några av låtarna på det här albumet verkligen kan hjälpa människor, förändra människors liv. Och jag tror att en låt som Hold On kan faktiskt rädda några liv, det gör jag verkligen.
– Jag blev riktigt arg efter att jag lämnade mitt äktenskap. Det var verkligen intressant eftersom jag aldrig bråkade med någon av mina pojkvänner. Mitt äktenskap var väldigt lugnt. Vi skrek aldrig åt varandra och om vi var oense löste vi det väldigt snabbt, där och då. Men jag fick en sådan otrolig ilska efteråt. Och jag tror att det var en frustration över att jag ignorerade mig själv under så lång tid. Och jag kände att jag höll på att falla tillbaka till mina gamla vanor och sånt, men det var skrämmande för mig. Det var väldigt... jag menar... jag kan slåss. Om jag behöver kämpa så kämpar jag. Men jag börjar inte argumentera. Jag skriker inte och sånt. När jag insåg vad det var och varför det skulle hända började allt verkligen förändras.
Hon berättar om tankarna på att inte släppa 30 och att inte njuta av kändisskapet.
– Det fanns stunder, när jag skrev de här låtarna, och till och med när jag mixade dem och sånt där, där jag kände, 'Jag kanske inte behöver släppa det här albumet.' Som att jag kanske borde skriva ett till. Bara för att musik är min terapi. Jag går aldrig in i studion och säger: 'Okej, jag behöver en hit till.' Det är inte så för mig. Jag gillar att gå till en studio eftersom det vanligtvis är en källare och det finns inga fucking fönster och ingen mottagning, så ingen kan få tag i mig. Så jag flyr i princip. Och ingen skulle ha vetat att jag hade skrivit den skivan. Och det är som att jag kanske bara var tvungen att få ut det från mitt system och sånt.
– Jag tycker att det är roligt att jag är en artist som mitt fucking jobb. Men kändisskapet kommer med det, och jag är inte ute efter det. Jag gillar inte alls att vara kändis. Och det här är min historia, och jag känner att det är jag som tar tillbaka min berättelse. Jag var ensam. Jag gjorde allt på egen hand. Om jag skulle vilja tacka någon så är det mig själv. För jag engagerade mig verkligen, verkligen för mig själv. Och ja, jag tycker att det är en viktig skiva även för andra artister att höra, de som uppmuntras att inte värdera sin egen konst, och att allt ska vara massivt och allt ska vara, 'ta det medan du kan'. För det är inte vad artister är. Och jag känner några av dem som känner den här pressen. Jag ville bara påminna dem alla om att man inte behöver vara i allas ansikten hela tiden. Och dessutom kan du verkligen skriva från magen, om du vill. Så ja, det är definitivt, definitivt mitt album. Jag tror aldrig att jag någonsin kommer att säga 'Åh, varsågod, det är ditt.' Aldrig.
Hon kommer in på låten My Little Love om hennes son Angelo och föräldraskapet under skilsmässan. Hon berättar om hur hennes son såg igenom henne.
– Jag var i LA och jag gick till Gregs (skivproducent och låtskrivare, red) hus för att skriva den. Och jag visste inte vilken typ av stämning jag ville få, men jag visste att jag var tvungen att berätta hans (Angelos, red) historia i en låt för det var tydligt att han kände det, även om jag tyckte att jag gjorde ett bra jobb med att låtsas som att allt var bra. Men jag visste också att jag inte var lika närvarande. Jag var närvarande i verkliga livet, men jag var bara inte riktigt där.
– Och han tog mod till sig och sa så välartikulerat till mig, 'Du är i grunden ett spöke. Du kan lika gärna inte vara här'. Jag tänkte, vad är det för poet? För honom att vara liten och säga 'Jag kan inte se dig' krossade mitt hjärta. Och jag bara...det var definitivt en av sakerna jag var mest rädd för när jag lämnade vår...Jag lämnade inte vår familj, men jag lämnade den strukturen, om han kommer hata mig för alltid? Och det tog inte lång tid för honom att fråga mig varför vi inte var tillsammans. Och jag sa: 'Jag lämnade, det var inte din pappa' och sånt. Och det är mycket för honom och jag känner bara att han håller med mig, inte ber om att inte vara hos mig, inte frågar om att inte spendera tid med mig, utan ändå alltid kan säga 'pappa, jag vill gå och träffa min mamma nu', och sånt där innebar att han var min vän och han hade lite empati för mig. Jag kände verkligen för hans sidan av historien, men genom mig själv, för jag kan inte berätta hans historia för honom. Men jag kan prata om var han befann sig i den. När jag skrev den kom jag bara att tänka på alla barn som har gått igenom en skilsmässa eller någon person som har gått igenom en skilsmässa själv eller någon som vill lämna ett förhållande och aldrig kommer att göra det. Jag tänkte på alla, eftersom min skilsmässa verkligen humaniserade mina föräldrar för mig. Och den där låten, när jag skrev den, fick mig att bara typ komma över saker som mina egna föräldrar gjorde eller inte gjorde för mig. Och vi har alla våra egna förväntningar på våra föräldrar.
Adele tänker på sin mest pålitliga vän under uppväxten.
– Jag var ensambarn. Och jag var ensam en stor del av min barndom, vare sig jag faktiskt var det eller bara kände det. Och jag var bara alltid väldigt tillgänglig för de känslorna som musik fick mig att känna, från en väldigt, väldigt ung ålder. Jag hade turen att min mamma verkligen var intresserad av musik. Och hon var så ung när hon fick mig att hon fortfarande var lite fanatisk när det kom till musik eller en artist. Och det smittade verkligen av sig på mig. Musiken var den mest pålitliga vän jag någonsin haft i mitt liv. Det fanns en låt för varje känsla.
Hon jobbar nu med ett litet team och människor som får henne att känna sig trygg.
– Jag arbetade med mycket färre människor än vad jag brukar. Och bara med folk jag kände, förutom Flo. Första gången jag träffade honom kände jag att jag hade känt honom hela mitt liv. Och eftersom han var från norra London, vi är i samma ålder och sånt där, var det bara väldigt naturligt. Och sedan åkte jag tillbaka till Storbritannien under sommaren, och smsade Jonathan (managern, red.) och sa: 'Jag vill jobba med Flo.' Bara jag och han i ett rum. Men han har också varit en del av min överlevnad känslomässigt under de senaste åren. Han har varit så försiktig med mig. Det var verkligen, verkligen fantastiskt. Men förutom att det kändes tryggt för mig att hålla det med människor jag kände eftersom jag visste att jag kunde berätta saker för dem och det skulle inte lämna studion, så hade de också gått igenom allt med mig. Så länge jag gör saker som får mig att känna mig trygg, så är jag redo att göra det. Jag känner att det jag har gjort och skivan jag ger ut, när jag säger farligt menar jag inte att det faktiskt är farligt, men jag utforskar verkligen saker på den.
– Can I Get It har uppenbarligen den här massiva poprefrängen och sånt men texten i versen älskar jag bara, och det den handlar om, när jag kände att, okej, jag skulle kunna vara öppen för att dejta. Men för det första är LA inte stället att dejta i när du är Adele, det säger jag dig. Det var som att titta på mina vänner, allt var tillfälligt sex. Och alla hade legat med varandra. Och jag tänkte att jag inte gör det. Jag har lämnat mitt äktenskap för att gå framåt, inte för att fan gå bakåt. Så det är vad det handlar om.
Hon går in på hur hon hittade tillbaka till musiken.
– Jag tror inte att det finns någon förväntan på uppriktighet kvar i musik från artister. Och jag tror att artister är uppriktiga. Och jag tror att för att vara en konstnär, eller en verklig konstnär, kommer det från djupet inifrån oss. Och det blir en nödvändighet att ge ut det. Och jag menar inte bara att vara artist som sångare eller låtskrivare. Det kan vara en konstnär. Det kan vara en fotograf. Det kan vara en kock, en arkitekt. Någon som skapar något. Och jag känner bara att det sker en förändring nu. Och det var inte därför jag började med musik. Det är bara inte min vibe. Men jag är inte inne i det tillräckligt länge åt gången för att det verkligen ska ta mig bort från musiken. Jag menar, om jag gjorde det här varje år skulle jag nog bara vara en zombie. Men jag tappade definitivt kontakten med min egen musik och hur den fick mig att känna och sånt. Men det kom tillbaka till mig på det här albumet eftersom att jag behövde det så mycket.
Intervjun i sin helhet kan du se här:
LÄS OCKSÅ: Britney Spears talar ut: "Jag tror ärligt talat att ni har räddat mitt liv"
