GAFFA.se – allt om musik
Idag för tio år sedan, 25 april 2012, släppte Kent sitt tionde album, Jag Är Inte Rädd För Mörkret. Låt oss därför minnas tillbaka till recensenten Daniel Horns ord om alstret när det begav sig.
"Mycket vatten har runnit under Bibybron i Eskilstuna, men när nämnda bro står och ruttnar sönder håller sig stadens största gestalter i Kent sig upprätta och mer därtill. En jämn strid av skivor fortsätter att skumma ur bandet, som på senare år har gett mellanalbumet ett ansikte. Vill man vara beige kan även Jag Är Inte Rädd För Mörkret ses som en fortsättning i mellanmjölkens land, men det är enhetligt komponerat. Inga elektroniska utflykter mer live, inga svidande Kent-parodier mer rakt på sak, jämnt tempo, och det via spår som slutligen får en att gunga in i en sorts Kentifierad bubbla. Den ärrade veteranen ler ikapp tillsammans med den nya generationen. En lyckad kompromiss. Jocke Berg med vänner har hittat sin trygga plats."
Det var en tid då Kent nobbade att premiärspela nya singeln 999 i TV-programmet Skavlan när den ansågs var för lång enligt SVT.
"Dåtiden hörs i Petroleums detaljer, om någon minns de sömnsköra gitarrekoeffekterna i Innan Allting Tar Slut. De eventuella hittarna dras av under ett tidigt stadium; 999 ersätter 747 och Mannen I Den Vita Hatten (16 år Senare). Skämskudden är visserligen nära till hands på sticket i slutet, men i livesammanhang kommer det uppmana till euforiska klappyttringar från Kents armé, var så säker. Tre spår senare och lyssnaren har hamnat mitt i en berg- och groplös resa mot slutet", fortsätter recensionen för att sedan sammanfatta:
"Jag Är Inte Rädd För Mörkret må kännas kontrastlöst vid en första anblick men är lika stilrent och smakfullt som omslagets egyptiska tema. Ibland är det inte färgerna som gör tavlan, utan detaljerna. Undertecknad väntar dock fortfarande på den där reggaeplattan. Något obekvämt som rör runt och skapar ringar på vattnet."
Som vi nu vet så kom det aldrig någon reggaeplatta innan bandet upplöstes 2016.
"SÅ NÄRA ETT RELIGIÖST ÖGONBLICK MAN KAN KOMMA"
Tobias Jonsson Boström har lyssnat på Kent sedan 1996 och driver Facebookgruppen Kent - Vi Är För Alltid samt Instagramkontot Kentsamling där han delar med sig av sin stora samling Kentprylar och anekdoter och trivia. Det kändes därför givet att fråga vad Jag Är Inte Rädd För Mörkret har betytt för honom under dessa tio år.
– Jag Är Inte Rädd För Mörkret blev som en vändpunkt och en nystart i mitt förhållande till Kent. Jag var inne i en mörk period på ett personligt plan och var inte förtjust i det mer elektroniskt orienterade soundet på Tillbaka Till Samtiden, Röd och En Plats I Solen. Men sen kom singeln 999 och jag blev överlycklig när det äntligen kom en 'riktig' låt med trummor, bas, gitarr och piano. När skivan kom blev det som en nytändning och när jag ser tillbaka nu tio år senare var tiden efteråt som en nystart även på ett personligt plan. Jag började se ljusare på tillvaron och ett par månader senare träffade jag Aurora som jag lärt känna genom Kentforumet. Vi gifte oss för övrigt förra året. Det var ungefär som Joakim sjunger: “Innan himlen klarnar måste allt nog först bli mörkare”. Tillsammans med det sista albumet, Då Som Nu För Alltid, är skivan det bästa Kent gjort sedan de fyra första skivorna.
Styrkan med albumet ser han som att det är lite av en tillbakagång till hur de lät innan Tillbaka Till Samtiden.
– Även om det fortfarande är mycket elektroniska inslag så hörs gitarrerna och framför allt de akustiska gitarrerna, det doftar lite Isola och kanske Du & Jag Döden om den i sina stunder. Svagheten ligger väl i att det kanske inte är riktigt lika starkt låtmaterial som andra skivor, det är inte tio superbra låtar rakt igenom. Men ingen som för den delen är dålig, det är lite mellanmjölk i sina stunder. Joakim har gjort bättre insatser som låtskrivare.
Ett särskilt starkt minne förknippar han skivan med.
– Det var konserten på KB i Malmö i juni 2012. Jag trodde aldrig jag skulle få se dem på en liten klubbscen. Jag tog aldrig chansen 1996 så det var grymt, men bäst av allt var att jag fick en liten pratstund med Joakim efter att ha väntat utanför artistingången i två timmar efteråt. Och de där minutrarna med honom, för mig var det 'så nära ett religiöst ögonblick man kan komma'.
KLASSIKERN: Kent och jantelagen
Lyssna på den senaste tidens bästa låtar, spellistan uppdateras kontinuerligt:
