Konsertrecension

Lykke Li: Cirkus, Stockholm

Lykke Li

Cirkus, Stockholm

Lykke Li avslutar turnéåret exemplariskt på hemmaplan.

Det har gått gradvist och ingenting talar väl egentligen för att det inte ska fortsätta, att Lykke Li gått från att spela på Debaser Slussen till Kägelbanan tidigare, till Berns och Cirkus bara i år. Hemstadens konsertlokaler har avverkats i takt med att Lykke från debuterande 22-åring på en av stadens favoritställen för musik gått till att bli en av musikbloggsfärens mest omtyckta, och nu på många sätt även om det är i medelstor skala kan räknas som en regelrätt världsstjärna. Albumtrilogin har nått sin slutpunkt med I Never Learn, hantverket med musiken och sången och texterna har vässats ytterligare och växt sig större, och när 2014 är några veckor från att avslutas står hon där som både en av Sveriges mest intressanta och begåvade artister samt en av popvärldens allra bästa. När hon ställer sig på Cirkus scen är det som en segrare, med sin show utvecklad och finslipad, med sin publik trofast och älskande.

Hon sjunger om sorgsna drömmar om kärlek, berättelser som ekar ut slående i lysande blixtrande vitt ljus och hårt bakom svarta skynken och disiga rökmoln, om att gå "från att vara kär till att sova ensam", om låtar som är som sista låten på discot och låter mobiltelefoner lysa upp Cirkus medan alla svajar i takt med musiken. Varje låt är färgad och klädd i en aningen ljusare eller mörkare nyans av gråskalan som dominerar scenestetiken, som är närvarande på Youth Novels men framför allt på Wounded Rhymes och I Never Learn. Varje låt, nu när ett par kapats bort under det halvår hon turnerat runt västvärlden på, fungerar fint med varandra i sekvens och skapar någonting tillsammans istället för att verka som enskilda enheter. Varje interpolation från andra artisters låtar som hon och bandet provat genom åren, varje cover hon känt efter om hon kan sjunga och om det går att göra till något eget med bandet, har smält in som om de var okända b-sidor skrivna av henne och även nu sitter de där säkert, en del av helheten som höjer konserten och upplevelsen.

Lykke Li tar en klunk från ett av en handfull champagneglas som satts på en bricka vid scenkanten inför extranumret, väntar in klartecken från sitt band att hennes förslag på cover funkar, och ger någon längst fram i publiken glaset när det är dags att börja. Det känns konstigt nog spontant i ett sammanhang som så tydligt är så planerat och utstuderat för att maximera vad hon och bandet kan göra tillsammans, och det i sig är en känsla som är svår att skapa: familjäriteten, det enkla välkomnandet, känns omedelbart för de på golvet och de i stolarna, som om Lykke är medveten om och tacksam för att varje person i rummet är där just ikväll. Hon avslutar den första stora delen av turnerandet bakom sitt bästa album hittills, ett av 2014 års allra bästa, på ett fullsatt Cirkus och verkar nervöst exalterad när hon talar fritt till publiken från sin hemstad. Lykke Li verkar känna sig hemma, med det hon sjunger och hur musiken låter och det allra mesta som pågår där på scen, och hur allt det smälter ihop är väldigt vackert i sin enkelhet att se och få ta del av.

VILL DU LÄSA MER?

Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se

Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.

  • Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
  • Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
  • Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
  • Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar

Skapa din profil


    Redan GAFFA+ medlem

    ANNONCE