x

EXKLUSIVT: Sista intervjun med Sebbe Staxx i Kartellen

EXKLUSIVT: Sista intervjun med Sebbe Staxx i Kartellen

I en möteslokal i Skogås, bredvid ett postkontor och ett kulturhus bara några meter från pendeltågsspåren, förbereder pastorn Hernán Clavijo rulltårta och kaffe. Här håller hans församling och bibelskola Icthus till. En väldigt varm och solig onsdag som den här är det bara han och ytterligare en församlingsmedlem här. Medan pastorn fixar fika berättar Sebastian Stakset om hur han som barn brukade äta just rulltårta och skrattar åt minnet.

Det är ungefär en månad kvar till att det sista kapitlet i det som gjort honom känd på mycket gott och mycket ont släpps: Slutpläderingen, det sista albumet av Kartellen som Sebastian Stakset medverkar på och sista gången han vill överhuvudtaget kallas för ”Sebbe Staxx”.

Mycket har förändrats för Stakset de senaste åren och den senaste tiden, såpass att han vill skrubba och klippa bort allt det i hans liv som inte gör honom eller någon annan gott.

– Jag är en kristen man 2016 som försöker sprida den kärleken jag fått av Gud och den nya chansen jag har fått. Jag vill göra det som jag känner att Gud vill att jag ska göra och just nu så är det att utveckla min musik, för att jag har spridit väldigt mycket hat i Sverige och nu vill jag sprida kärlek. Jag behöver läka mig själv och alla såren jag orsakat mig själv och min familj efter alla de här åren. 

När Kartellen började uppmärksammas ordentligt var det i princip omedelbart med stora rubriker, som talade om händelser som ofta sågs som stora kontroverser. Det har skrivits och pratats, diskuterats och debatterats, om hur parollen ”verklighetsbaserad hiphop från gatan som representerar alla miljonprogram” tillämpats inuti musiken. Det har pratats och rasats ännu mer om den kriminalitet som varit en del av gruppmedlemmarnas liv, om hot mot politiska ledare, om bojkotter och inställda spelningar. För allt detta har en enda person setts som språkrör, men Sebastian Stakset är inte intresserad av att fortsätta på den väg som fört honom hit.

– Jag tänkte att eftersom jag inte gillar det ska jag få andra att inte gilla det. Bara där så drevs jag av hat för att nå ett mål som för med sig ännu mer hat. Det finns ingen logik i själva tankesättet, att hat ska bekämpa hat: det enda sättet att bekämpa hat är med kärlek och förlåtelse. När jag sett hur såna låtar spelats har jag märkt att det tänts ett hat i de som lyssnar, och med alla synder jag har gjort … vad gör mig till en bättre människa än de jag hatat? Vi har olika åsikter men vad gör mig till en bättre människa?

– För att jag fått förlåtelse från Jesus, när jag tog emot han i mitt liv, har jag blivit en som kan lära sig att förlåta andra så som jag själv har blivit förlåten. Alla de låtarna jag skrev med hat i mitt hjärta, där jag ville att folk kanske skulle hata polisen eller politiker eller de jag hatar, ledde aldrig till någonting positivt utan lastade bara ännu mer bagage på mig, som jag fick gå omkring och bära på.

Efter nästan tio år som del av en av Sveriges mest omtalade musikgrupper är det i och med detta tredje och sista album dags för Stakset att gå vidare, att avsluta ett kapitel som han känner inte längre kan vara en del av hans liv. Slutpläderingen är ett album som fortsätter på det musikaliska spår Kartellen följt rakt igenom sin katalog, där mörker och bombasm trängs med det orkestrala tack vare produktioner av Stress, men som i och med Sebastians ändrade sätt skiftar en aning i berättelserna.

– Varför jag inte vill associeras med min gamla musik, ungefär, och varför jag inte mår bra av den är också för att den påminner mig om var jag var någonstans då och jag är inte där nu. Jag har inga problem att fortsätta beskriva orättvisor i Sverige, jag vill bara inte göra det med hat i mitt hjärta. Det finns en lösning på alla problem. Man kan beskriva hur någon gråter på tio olika sätt men man kan beskriva hur någon kan få tröst på ett sätt. Jag har beskrivit de här tårarna i så många år och det här är det sista albumet som beskriver de här skuggsidorna. Från och med efter det här kommer det vara en lösningsfokuserad musik. Men i det här albumet tar jag på mig att jag har varit mobbad, jag går ut med det och att det gett mig jättemånga sår. Enda sättet för mig att bli fri från mobbningen var att förlåta de som mobbat mig, för förlåtelsen är det starkaste vapnet jag har. Annars sitter jag fast med dem.

Sebastian Stakset väljer att avsluta sitt anförande så här:

– Mitt viktigaste budskap med den här skivan är att det är okej att säga att man varit mobbad, att det finns ett liv efteråt, men det är jätteviktigt att förlåta dem som gör det. Det är jätteviktigt att Sverige börjar ta tag i det här problemet. Det är fler barn som begår självmord än som dör i trafiken. Det är sjuka siffror och det är ingen som pratar om det. Det är viktigt. Albumet är en summering av de här åren, det var såklart en resa för mig att kunna skriva om det här för att det också är skam i det. Det påverkar alla nya relationer också, det skadade mig hur mycket som helst.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA