x

DJ Shadow – Fortfarande bäst på beats

DJ Shadow – Fortfarande bäst på beats

Två decennier efter att DJ Shadow blev synonym med "triphop" genom sitt banbrytande album Endtroducing har instrumentalhiphopikonen från The Bay Area lossat på samplingstyglarna. Erik Augustin Palm träffar honom hemma i Kalifornien för ett exklusivt samtal om nya albumet The Mountain Will Fall

"I don't care if I get kicked out of every rich kid club on the planet. I will never sacrifice my integrity as a DJ... ever #AllBassesCovered"

Så skrev DJ Shadow på Twitter efter att hans spelning på ostiga Mansion Nightclub i Miami blev avbruten den 15 december 2012, med motiveringen att det han spelade lät "för futuristiskt". En fanvideo av skeendet lades upp på YouTube och blev snabbt återpublicerad av en mängd musiksajter, och snart hade ett DJ Shadow-meme skapats. Händelsen speglade både att skillnaderna fortfarande är stora mellan mainstream och underground inom hiphop, liksom att DJ Shadow trots sina många år i branschen ännu var en relevant ambassadör för nya musikaliska horisonter. DJ Shadow – vars riktiga namn är Josh Davis – ler när han tänker tillbaka på det hela.

– Miamigrejen blev lustigt nog något som gav mig DJ-spelningar under ett helt år. "Vi vill att du ska göra det du gjorde i Miami på våra klubbar och festivaler", sa folk.

Gudfadern av abstrakt instrumentalhiphop sitter framför mig på en pittoresk sjökantsrestaurang i Mill Valley vid San Francisco Bay, och tänker högt tillbaka på de senaste åren i sin karriär. Han är klädd i gråsvartrutig skjorta, svarta jeans och en bakvänd svart basebollkeps, och talar med mjuk röst. Han har en dovt tillbakalutad attityd typisk för norra Kalifornien, där han har levt hela sitt 44-åriga liv – och idag bor med sin familj i en trevåningsvilla några minuter härifrån. Restaurangvalet är DJ Shadows. Vi beställer in varsin dryck. Han ber om "en lätt sötad moca".

– Jag funderade ett tag på var vi skulle kunna ses någonstans, och hade svårt att komma på något annat än det här stället. Första gången jag var här var med mina tvillingdöttrar, för att fira deras första, eller andra födelsedag. De är elva år idag.

Att sitta på ett gulligt turisthak med en kaffekopp i handen och prata barnkalas med DJ Shadow, känns aningen surrealistiskt, även om stämningen är gemytlig. Det här är trots allt mannen som på 90-talets slut var USA:s kanske hippaste obskyra DJ, och som för undertecknad var den viktigaste dörröppnaren till experimentell hiphop.

Skälet till vårt möte är dock DJ Shadows femte regelrätta album The Mountain Will Fall, som lyckligtvis visar att han sedan Miami-spelningen 2012 har fortsatt öppna upp musikaliska dörrar. Jag är den andra journalisten i ordningen som träffar honom för en intervju om släppet, och det märks att DJ Shadow fortfarande håller på att forma sin berättelse om låtarnas tillkomst. Den aktiva produktionen pågick mellan juli i fjol till februari i år, men fröna såddes betydligt tidigare än så, förklarar han. Startskottet var en förfrågan om en DJ-spelning på den inflytelserika beats-klubben Low End Theory i Los Angeles, som idag har filialer i San Francisco och Japan.

– Det var i maj 2012 som de kontaktade mig. Fram tills dess hade jag undvikit konventionella DJ-spelningar av andras material ända från 1997, då jag i princip slutade DJ:a för nöjes skull. Jag tröttnade på att mina fans dök upp till spelningar och blev besvikna för att de väntade sig DJ Shadow-låtar och istället fick höra mig spela annan hiphop. Det påverkade mig verkligen negativt, och fick mig att känna mig tvungen att leva upp till andras förväntningar. Så jag började begränsa mina DJ-spelningar till eget material, eller till särskilda teman som till exempelvis min jazz, funk och soulmixskiva Brainfreeze. Men när jag fick frågan 2012 av Low End Theory i LA, kunde jag plötsligt inte komma på någon bra anledning att tacka nej.

Upplevelsen tände en ny inspiratorisk gnista, och blev starten på de omtalade All Basses Covered-spelningarna – som senare den vintern tog DJ Shadow till Miami.

– Den första Low End Theory-spelningen blev ett perfekt tillfälle att blanda ihop ett koncentrat av ny musik som jag hade lyssnat på. Jag tror inte att någon på Low End Theory hade en aning om exakt vad jag skulle göra, men det verkade landa bra hos dem. Och publiken verkade väldigt lättad över att jag inte stod där och spelade 90-talshiphop. Det har jag själv sett många DJ:s från min generation göra, och det får mig alltid att storkna, eftersom det ofta är låtar jag har förbjudit mig själv att spela ute. De vore lika poänglöst som att jag idag skulle ställa mig och spela The Champ av The Mohawks från 1968 (en av hiphopvärldens mest samplade låtar, som även DJ Shadow har samplat på sin tidiga 12-tums-B-sida Lesson 4 från 1991, förf. anm.).

All Basses Covered-spelningarna och den skjuts som de fick av Miami-spektaklet ledde in DJ Shadow på en lång periods intensivt DJ-turnerande, delvis inom EDM-världen – en dansmusikfalang som DJ Shadow dessförinnan hade hållit sig långt borta ifrån. Och någonstans mellan Low End Theorys rymdflytande nutidsbeats (som förstås är vidareutvecklingar av DJ Shadows dito), och de elektroniska dansgrooves som det nya turnerandet gjorde att han kom i kontakt med - bland annat genom spelningar med stora EDM-akter som Diplo och Bassnectar – började nya idéer till låtar ta form.

– När man som DJ får tillfälle att uppleva ny musik på en djup och meningsfull nivå, påverkar det vad man väljer att förena sig med och vad man tar avstånd ifrån.

DJ Shadow – Endtroducing (Mo' Wax, 1996)

Vad detta har inneburit i praktiken är att DJ Shadow på The Mountain Will Fall till stor del har frångått sitt använde av samplingar, det koncept som han har byggt upp hela sitt sound och sin karriär på. Nästan hälften av albumet är samplingsfritt, där DJ Shadow istället för sequencerprogrammet Pro Tools och samplingsmaskinen Akai MPC främst har jobbat i Ableton Live, en mjukvara mer lämpad för att skapa musik helt från grunden. Och detta sker två decennier efter DJ Shadows klassiska debutalbum Endtroducing från 1996, den abstrakta instrumentalhiphoppens lärobok – som nästan helt består av bearbetade samplingar. Hur ser han på detta uppbrott?

– För mig är det lika giltigt och givande att skapa musik utan samplingar. När jag gjorde Endtroducing visste jag nästan inget alls om ljudteknik. Jag visste till exempel inte vad kompression var. Allt jag visste var vänster och höger, upp och ner, bas och diskant. Men jag tror att jag alltid har haft en förmåga att avgöra när musik är bra och fängslande. När jag gör beats av samplingar så letar jag efter nästa komponent på en vinylskiva, och när jag gör beats utan samplingar kanske det istället blir ett plugin som räddar låten. Det handlar alltid om att gå igenom olika ljud för att hitta det som passar, vare sig det gäller samplingar, livemusik, arkivljud, syntar. Eller en blandning av tekniker, som när jag lade två dagar på att spela in ljud från obskyra retrosyntar och liksom samplade mig själv. Jag har för länge sedan kommit över jämförandet av värdet av samplingar och inspelad livemusik, och att det ena skulle vara bättre än det andra.

Vinylskivor är dock alltid del av skapandeprocessen.

– Jag börjar varje arbetsdag med att lyssna igenom skivor som jag har köpt någonstans vid någon tidpunkt, och inte har hunnit lyssna på. Eller som jag inte har hunnit bearbeta, vilket är termen jag använder. Jag har nog fler skivor än jag kommer hinna gå igenom under min livstid vid det här laget, med den takt jag lyssnar igenom dem.

DJ Shadow uppskattar sin skivsamling till "flera hundra tusen album", utspridda i olika förråd över San Francisco Bay Area. Han skrattar till lite och fortsätter.

– Ett av förråden är lika stort som ett villagarage, och drar man upp dörren möts man av en massiv vägg av vinylskivor precis bakom den. Eftersom jag inte är i närheten av att ha gått igenom min samling, köper jag inte skivor lika tvångsmässigt som förut. Och med några få undantag har jag aldrig varit någon vinyltroféjägare.

De livemusicerande gästerna på The Mountain Will Fall är flera, som den tyske klassiske electronicaminimalisten Nils Frahm på den technoflörtande men lågmält funkiga Bergschrund, och den brittiske trumpetaren och electronicajazzarrangören Matthew Halsall på den långsamt längtansfyllda Ashes To Oceans. Atmosfäriska spår som till fullo tar vara på melodiernas organiska fibrer och respektive genreinfluenser.

Det rör sig fortfarande om ett tydligt hiphopramverk, med tungt gungande beats som stomme – och även rap på sina hörn. Som på breakdancevänliga The Sideshow där gamla skolan möter den nya med Sacramento-MC:n Ernie Fresh vid mikrofonen, liksom på albumets första officiella singel Nobody Speak – där leftfielhiphopduon Run The Jewels (El-P från Company Flow och Killer Mike), fläskar ur sig vansinnigt medryckande ramsor över ett krossande beat. Idén om Run The Jewels-samarbetet föddes ur en kristallklar impuls under produktionen av låtens instrumentala partier.

– Jag visste genast när jag hade gjort färdigt beatet att jag ville ha Run the Jewels eller ingen vid mikrofonen, och annars hade jag inte tagit med spåret. Så mycket respekterar jag El-P. Jag har sagt flera gånger till honom hur inspirerande det är att se att han, som är i samma åldersgrupp som jag, håller sig relevant och förnyar genren återigen. Hans produktioner låter både dåtid och framtid, och är alltid lika unika.

På samma sätt som Funcrusher Plus av El-P:s banbrytande grupp Company Flow blev 1997 års mest hyllade alternativhiphopalbum, blev Endtroducing detsamma året innan – liksom det album som förde det brittiska alternativhiphopbolaget Mo' Wax från undergroundkredd till topplistor. Därtill blev Endtroducing en sorts kulmen på soundet som det närbesläktade och likaledes brittiska bolaget Ninja Tune och dess grundare Coldcut – samt Bristolscenen med Massive Attack, Portishead och Tricky i spetsen – hade gjort berömt åren innan. Den subgenre som fick den tveksamma titeln "triphop", och som blev soundtrack till många 90-talstonåringars första haschbloss – inklusive undertecknad. Endtroducings filmiska Building Steam With A Grain Of Salt (med sin signaturpianosampling från Jeremy Storchs I Feel A New Shadow) och orgelfunkdängan Organ Donor (Giorgo Moroders Tears med ett tungt beat pålagt i bakgrunden), är två av de låtar som jag idag blir allra mest tonårsnostalgisk över.

Faktum är att det första omnämnandet av begreppet triphop i tryck var 1994 i den brittiska dansmusiktidningen Mixmag, som en beskrivning just av DJ Shadow, och hans tolv minuter långa slow motion-psykedeliska In/Flux från 1993. Men trots att han både gav upphov till epitetet, och genom Endtroducing blev synonym med det, säger DJ Shadow att han såg sig själv och Mo' Wax som ett sidospår i triphop-sagan.

– Jag och de andra på Mo' Wax kände oss lite som styvbarn inom den scenen. Vi var aldrig lika stora som vare sig Massive Attack eller Portishead, och sålde aldrig skivor på samma sätt som de gjorde. Även om Endtroducing blev hajpad, så var den åtminstone i USA mer utav ett långsamt växande kultfenomen, på samma sätt som filmen Rocky Horror Picture Show (skratt). Det blev inte någon jättesuccé.

Här är DJ Shadow överdrivet ödmjuk. Endtroducing har gång på gång listats som ett av musikhistoriens bästa album. Bland annat ligger det på listan över världens 100 bästa album av Time Magazine, ett mainstreamerkännande om något. Det är med i Guinness Rekordbok som världens första helt samplingsbaserade album (vilket inte helt stämmer – även liveinspelade ljud finns med). Och idag går det att höra beats som efterliknar de på Endtroducing i allt från hotellfoajéer till reklamfilmer. Utöver den reklam för bilmärket Chevrolet som DJ Shadow gick med på att licensiera Building Steam With A Grain Of Salt till, förstås – vilket riktiga "headz" har gnällt om in absurdum. Och det är oomtvistligt att albumet är en av grundpelarna för dagens hajpade triphopderivat. Från den så kallade "cloud rap"-skolan – med producenter som Clams Casino och rappare som svenska Yung Lean – till dagens instrumentala nyhiphopscen i Los Angeles, med Low End Theory-kollektivet och rapparen/producenten Flying Lotus skivbolag Brainfeeder.

DJ Shadow ser tacksamt och nyfiket på när beatshjulet spinner vidare, och noterar samtidigt att många av de nya beatsvirtuoserna är influerade av annat än hiphop.

– Jag kommer från en generation där alla beatsproducenter växte upp på hiphop, som då främst var underground. Många av de som präglar beatsscenen idag har växt upp i en tid då hiphop alltid har varit del av mainstreamkulturen. Så för att upptäcka musik utanför den, sökte många av dessa producenter upp andra genrer. Till exempel har dubstep varit huvudinfluensen för den Santa Cruz-baserade producenten G Jones som är med på min nya skiva (och som DJ Shadow har gett ut på sitt miniskivbolag Liquid Amber, förf. anm.). Och det är flera gånger jag har hört ett tungt beat och fått veta att även om det låter hip hop, har producenten influerats av en helt annan genre.

gallery_large

Artikelförfattaren med DJ Shadow, vid intervjutillfället.

Att DJ Shadow dras till hiphop baserad på genrekorsbefruktningar är inte konstigt, då det är hans grundkoncept. Även så på The Mountain Will Fall. Att ha ena foten i ett "klassiskt" DJ Shadow-sound samtidigt som han överraskar, har också varit en ambition. Men även i de fall där hans sound ligger långt från Endtroducing-mallen – som singeln 3 Freaks med San Francisco Bay Area-hyphy-rapparna Keak Da Sneak och Turf Talk, från tredje albumet The Outsider från 1996 – menar DJ Shadow att han är konsekvent.

– Jag hoppas att människor alltid hör det som jag bryr mig mest om i min musik, nämligen känslan för detaljer och att säga något nytt, att erbjuda ett alternativ. Ibland innebär det att jag delvis tar mig an ett uttryck som finns. Som på Nobody Speak, där aspekter av beatet skulle ha kunnat göras för flera år sedan, men som jag ändå inte har hört på ett bra tag. Samtidigt är keyboardpartiet i mitten på låten något jag inte hade kunnat göra förrän nu. Förhoppningsvis landar helheten i något som bär på det bästa av båda världar. Om jag skulle få önska hur mina fans uppfattar min musik, vore det "Det här är definitivt DJ Shadow, men låter definitivt annorlunda än sist".

The Mountain Will Fall är ute nu. DJ Shadow spelar live på Vega i Köpenhamn den 6 juli, och den 10 juli på Ruisrock i Turku, Finland. Ingen Sverigespelning är bokad på den pågående albumturnén.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA