x

KRÖNIKA: "Året då den svenska hiphop-scenen dog för mig"

KRÖNIKA: "Året då den svenska hiphop-scenen dog för mig"

(Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte GAFFA.)

”2017 är vårt år”, ylar en Madi Banja dränkt i autotune. För att sedan övergå i en obegriplig Lorentz. Han som på något sätt hörs i varje radiokanal och högtalare – som blivit på gränsen till folklig. Troligtvis hans största mardrömsscenario. ”Yamamoto” mumlar vidare om hans kärlek till ”Fiona”, dränkt i allt möjligt – vilket gör det lite lättare att orka ta sig igenom det.

”Jag ba "hey, yeah yeah, vad händerå?"
Hon ba "jag gick precis hemifrån"
Hon ba "är jag den du väntar på?"

LÄS OCKSÅ: Här är den populäraste svenska låten – någonsin

Lorentz är smart. Han ger allt. Han vill ha mer! Musiken är som en semla med alldeles för mycket mandelmassa, alldeles för mycket grädde, alldeles för mycket allt. Men det funkar ju. Folk lyssnar, men framför allt; folk hyllar! ”Geniet Lorentz!” ”Geniet Erik Lundin!”, ”Geniet Madi Banja!” 2017, året då bottenlösa utekvällar på Riche blev poesi för den som helt enkelt inte orkar bry sig längre. Året då den svenska hiphop-scenen dog för mig. Jag står inte ut.

Spotify, vår trogna tjänare, skapade listan ”låtarna du missade under året”. Nyfiket trycker jag på ”play”. I lurarna dras Erik Lundins Flodhästar I Colombia igång. En låt som Spotify tyckte jag hade missat.

”Ser ända ner till botten och serveras på terassen
Linor prepareras på terassen
Gäris penetreras på terassen
Men ångesten har aldrig diskuterats på terassen
Minns hur vi diskuterade på rasten”

Jag trodde inte det var möjligt. Är detta samma Erik Lundin som folk hyllar till skyarna? Han ska ju vara bra, försöker jag övertala mig själv.

”Dom sa jaraken blir större om man käkar fefferoni
Wallah, alla käkade fefferoni”.

LÄS OCKSÅ: Anklagas för antisemitism i stor annons

Medan Lundin nödrimmar vidare om sitt kön står jag bara stilla, tom i blicken och verkligen försöker ta mig igenom låten. Det går inte att förstå hur detta når topplistorna. När ska det ta slut? 2017 var sannerligen deras år. Det kan ingen ta ifrån dem. De har lyckats övertala Sverige. De når topplistorna. De har visat att om man tar tillräckligt mycket autotune, mixar det med mummel och obegripliga nödrim – då fäster det sig. Och det funkar. Kritikerna ställer sig på rad och ger ut guldstjärnor till våra älskade gullpojkar, genierna.

Mot substanslösheten, mot bottenlösa utekvällar, mot nödrimmen! Nu är det fritt fram för gullpojkarna att raljera på. Mer ”Schnip Schnip” åt folket och mot skitåret 2018! Där till och med en comeback från Takida skulle vara från himmelen sänt. Skål!

Ludvig Gropp är en flitig konsertbesökare och fotar bland annat för GAFFA.

Har du en krönika eller ett debattinlägg du vill få ut? Kontakta oss på [email protected]

LÄS OCKSÅ: Hurula släpper snart ny skiva


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA