x

29 färska album du bör kolla in

29 färska album du bör kolla in

VECKANS VAL: Les Big Bird – Iran Iraq IKEA

Det säger en hel del om den inneboende kvaliteten hos det här bandet, när man efter några genomlyssningar inser att ”fan, hitten är ju inte med!”. Hitten är förstås Two Man Gang, den poppigaste låt kvartetten nånsin gett ifrån sig, och som blivit flitigt spelad både här och där, ja till och med Grammisnominerad. Den fick alltså inte plats på albumet, och ändå saknar man den inte. Som sagt, kvalitet.

Fast å andra sidan har vi lika smittsamma A Little More NumbEon och senaste singeln I Fucked Up I Was A Child, som alla ingår i symbios med kroppens pop-DNA. - Janne Hallman

Anna St. Louis – If Only There Was A River

Tillbaka till rötterna där omslagen var lite disiga och solskadade. Anna St. Louis är för dig som saknar nytt Kevin Morby-material. Och läser man på så hittar man att just Morby har producerat tillsammans med King Tuff-Kyle. Det känns. Soft singer-songwriter/folk.

Connan Mockasin – Jassbusters

Smått pårökt och jazzig ... ja, ska vi kalla det rock? Det här weirdot kan du ställa i samma rum som John Maus, Ariel Pink, Soft Hair, LA Priest och andra märkliga figurer och det kommer bli en trevlig samkväm. Det lär ske utbyte av goda skruvade idéer och det lär ske diskussioner som pågår fram till småtimmarna. Eller så ballar det ur totalt. Men på Jassbusters ballar det bara ut i marginalerna. Ett av veckans mysigaste släpp.

Ella Mai – Ella Mai

Här är en artist som har både NY och UK i blodet. Uppvuxen i södra London flyttade hon vid tolv års ålder till det stora äpplet och fångade saker på vägen. Nu släpper hon R&B som vägrar åsidosättas. En blivande superstjärna.

Lando Chill – Black Ego

Vid sidan av den superkommersiella hiphoppen och trögflytande trap händer det fan i mig grejer som är så mycket mer värda att lägga pengar och texter på. Chicagos Lando Chill är en renässansman som förtjänar mer streams än vad han faktiskt får. Låt oss ny alla gemensamt trycka på play.

Kurt Vile – Bottle It In

På Bottle It In, hans sjunde soloalbum efter förra årets samarbete med Courtney Barnett, hittar vi psykedeliska epos med solsting i form av Bassackwards, smittsamma poplåtar om att inte växa upp och släppa taget om rock’n’roll i form av Rolling With The Flow, samt låtar där hans slöa pratsång tillåter de lika delar slappa som eftertänksamma texterna få större svängrum – en höjdpunkt är Mutinies där Kim Gordon bidrar med atmosfäriska gitarrlandskap mot slutet. - Jonatan Södergren

Valley Maker – Rhododendron

Oerhört smakrik, svävande och mångbottnad folkrock som fått kärlek av producenter som Chaz Bear, Toro Y Moi och Trevor Spencor (Father John Misty, Fleet Foxes). Delvis inspelat i indiemekkat Portland och Seattle. En skiva om att lämna och att komma fram. Står väldigt passande strax under Kurt Vile här.

Jerry Paper – Like A Baby

Ta lite från den australiensiska popscenen, med Tame Impala i fronten, och blanda med Washed Out och några droppar bossanova och du hamnar i närheten av Jerry Paper. Smakfull skev pop som får oss att minnas tillbaka till den stekheta sommaren. Like A Baby är lika nördig pop som det ser ut och ligger dessutom på det alltid lika intressanta bolaget Stones Throw som i sin tur kommer ifrån Los Angeles. Samma stad som personen bakom Jerry Paper, Lucas Nathan, kommer ifrån. Lyssna nu.

Matthew Dear – Bunny

Runt 2007 mumlade han sig till en mindre succé när låten Deserter gick asvarm på indiegolven. Men det känns ändå som att Matthew Dear mår bäst när rösten får stå vid sidan för den rena elektroniken. 2018 så låter Matthew Dears musik varmare än någonsin och den där mumlande rösten hörs återigen. På gott och ont.

John Grant – Love Is Magic

Med sitt fjärde soloalbum Love Is Magic visar den makalösa John Grant upp sin absolut mest elektroniska platta hittills. Förutom strävan efter det suggererande ljudet har Grant återigen lyckats illustrera fenomenala ögonblicksbilder av vardagen, där obegränsade mängder humör – och samtliga slags hemska och lustiga förekomster man kan föreställa sig – möts för att skapa en exposition av livets skoningslösa galenskap och skönhet. - Andreas Trella

The Dodos – Certainty Waves

Minns ni bandet som spelade mer på trumkanterna än på själva trumskinnet? Duon The Dodos är tillbaka. Frenesin är sig lik, batteristens särskilda stil är intakt.

KC Baby – Lila Blå

Den här duon består av Conny Nimmersjö (Bob Hund) och Kajsa Magnarsson. Albumet är inspelat i Studio Cobra och producerat av Christian Gabel. Lyssna in dig på Sveriges första duo som spelar melodiös och enkel passiv-aggressiv electrovispop.

Jaakko Eino Kalevi – Out Of Touch

Out Of Touch bär på en extremt behaglig och jazzigt svängig transparens. På sina håll blir det något Bowie-oneskt där svindlande tonala experimenteranden får sväva fritt, samtidigt som de på något vis håller sig supertydligt inom ramarna för det musikaliska skelettet. Kalevi lyckas förmedla en euforisk sentimentalitet och visar hur man skriver musik som är lika tungt djup som enkelt fjäderlätt. - Andreas Trella

Linus Hasselberg – Granada, Granada

Hasselbergs pratsjungande under de tio spåren som albumet består av är inte vad som imponerar – det är de ofiltrerade, råa och självutlämnande texterna tillsammans med handplockade samarbeten med de musikaliska genierna Jens Hult, Erik Henebratt och Maia Hirasawa som gör att debutalbumet Granada, Granadaflyger. - Alexandra Lovén

Feel Freeze – Feathers & Scars

Feel Freeze består av Raymonde Gaunoux och Mathias Vinther Lilholt. Raymonde är transman och sjunger om könsidentitet, normbrytningar och sexualitet. Mathias har Freddie Mercury-mustasch. Tillsammans gör de musik som med gott samvete påminner om The xx. Tempot är lågt och introspektivt, känslorna är alltid ett steg inåt. - Daniel Hånberg Alonso

Skogebrandt – Skogebrandt

Inspirationen hämtas från vitt skilda artister som Bat For Lashes, David Gray, Phil Collins och Smashing Pumpkins, samt filmmusik och organiska ljudlandskap från 1990-talet. Den här självbetitlade EP:n är inspelad i Stockholm, Östersund och en stuga i de jämtländska fjällen av Skogebrandt själv.

Colter Wall – Songs Of The Plains

Född 1996 och låter som att han är cirka 73 år. Colter Wall följer upp förra årets hyllade debut med ett verk som får en att tänka på helgjutna countryartister som Sturgill Simpson, Margo Price och Willie Watson. Personer som gör allt annat än smickrar in sig och vinner på det i det långa loppet.

Sister Sparrow – Gold

En supersoulig karamell som placeras mitt i kontemporär pop. Den här amerikanskan kan mycket väl bli nästa stora grej.

Arc Iris – Icon Of Ego

Elektroniskt men också väldigt orkestralt. Art-poppigt. Jocie Adams (tidigare i The Low Anthem) kickade igång det här projektet som har vuxit till en trio. Här i Sverige har vi en liknande akt och den stavas Mariam The Believer.

IMI – Moon Relay

Det finns så mycket fint att hämta ur den här akten som är typ Norges svar på The Skull Defekts. Instrumental musik med ett galet driv. Post-punk, no-wave, kraut och sönderskruvad funk. Och låttitlarna är helfestliga.

Foxtrott – Meditations I-II-III

Marie-Hélène Delorme är en Polaris Prize-nominerad artist som vägrar ta den enkla vägen. Men på den där snåriga sidogatan skapas ju också de mest intressanta i musiksfären. Montreal-bördiga Foxtrott vågar vägra fastna i en och samma genre och ut kommer musik som kan stämplas som soul, jazz, reggae, artpop, klassiskt, ja you name it, Marie-Hélène has it. Och det svänger ju dessutom satan!

Tom Morello – The Atlas Underground

Tom Morello är en typisk sån där artist som presenteras med orden "den här personen behöver ingen närmare presentation ..." så vi skiter i det. Ni vet vem han är men vad gör han när han går solo? Han låter gitarren och rocken tala, såklart.

Broncho – Bad Behavior

Konstskole-rock'n'roll, vitklädd punkrock. Du kanske blev lite avskräckt nu men det här Oklahomabandet är inget att vara rädd för. Medveten rock kan ibland vara ack så kul.

Calvin Johnson – A Wonderful Beast

Korrekt, det är killen från Beat Happening. Samma person som jobbade med fanzinet Sub Pop som kom att utvecklas till det där skivbolaget, ni vet. Musiken rinner i Johnsons ådror och ut kommer låtar vars grunder har gjorts flera gånger förut men spetsas till med artistens aldrig sinande fantasi och fria sinne.

Elvis Costello – Look Now

När en ikon, en legendar, släpper skiva och dessutom åter samarbetar med Burt Bacharach och Carole King – då lyssnar man.

Parcels – Parcels

Det har gått fort för det här australiensiska bandet. Tacka hajpen för det och samarbetet med Daft Punk-duon som var med att skriva och producera bandets singel Overnight. Nu är debutalbumet här. En skiva som hurras på av giganter som Nile Rodgers, Pharrell Williams och The Weeknd. Funkpoppen mår uppenbarligen finemang.

Primal Scream – Give Out But Don’t Give Up: The Original Memphis Recordings

1993 drog Primal Scream till Memphis Recordings för vad som skulle bli ett första smakprov av 1994 års Give Out But Don’t Give Up. För det stannade där, som en försmak, en oerhört fint ljudande demo, som fick andra färger när låtarna spelades in på nytt tillsammans med producenten George Drakoulias. För ett tag sedan hittade då bandets gitarrist, Andrew Innes, hela Memphis-inspelningen i sin källare och nu får även vi vanliga dödliga ta del av detta mytiska verk som står helt utan krusiduller.

William Basinski, Lawrence English – Selva Obscura

Om du är något bevandrad i ambient och nutida konstmusik så bör du ha ramlat över William Basinski. Det här dryper och droppar av mysticism och allvar. För vänner av Pan-American, Tim Hecker och Fennesz.

De Lyckliga Kompisarna – Pengar Har Inga Ögon

De Lyckliga Kompisarna släpper sitt åttonde album. Skivan innehåller tolv nya små historier från svensk punkmusiks mest erfarna historieberättare. Här fortsätter de att sjunga om galenskaper i världen och detta med en stor portion humor.

Alla album i en och samma lista? Här och här:


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA