x

UTBILDNINGSSPECIAL: “Allt är i ständig förändring”

UTBILDNINGSSPECIAL: “Allt är i ständig förändring”

För snart tio år sedan var Tobias Isaksson, aka Azure Blue, nyutbildad inom Medie- & Kommunikationsvetenskap. Men hur gick det sen? GAFFA går på återträff med en artist och PR-person som ser det viktiga i att vara lekfull och bred tills man hittar sitt kall.

Våren 2012 gjorde GAFFA en intervju med den relativt nyblivne stockholmaren Tobias Isaksson, branschveteran mest känd under artistnamnet Azure Blue. Som en del i Utbildningsbilagan fick vi höra om hur Tobias varvat studierna med arbete och huruvida betydelsen av tålamod var större än att ha ett stort kontaktnät. Redan innan artikeln gick i print hade Tobias hunnit utbilda sig inom Medie- & Kommunikationsvetenskap vid JMG i Göteborg. Och sedan samma publicering blev till allmänt gods har han hunnit bli ett namn på den svenska indiescenen med sin lekfulla syntpop.

Nu, nästan tio år senare var vi förstås därför nyfikna på hur det egentligen har gått för en fortfarande, förhållandevis, ung man och hans liv efter studierna.

Vad har hänt under de här snart tio åren?

 – Förra gången vi pratades vid höll jag på att sjösätta mitt då nystartade bolag Hybris Live tillsammans med skivbolaget som gav ut min musik med Azure Blue. Under några år gjorde jag 100 spelningar i tio länder, från Ryssland till New York. Sen har jag frilansat och bokat DJ:s och artister till olika restauranger och jobbat med klubbkoncept för bland annat Boqueria och Spybar. 2018 när Aloaded grundades av mina kompisar från Hybris startade jag skivbolaget The Future Sound Of Stockholm. Jag har också jobbat som PR-konsult för artister och under pandemin blev jag erbjuden att ta över som Head Of PR på Aloaded.

Artikeln 2012 handlade mycket om ditt jobb som bokare och arrangör men också en del om ditt pluggande. Hur stor betydelse fick studierna i slutändan egentligen?

– Jag ville till och med doktorera i media och kommunikation men under den perioden var det så mycket med mitt gamla band Irene att jag hade för stor frånvaro på grund av alla turnéer. Men jag tog mig i kragen och bokade in lite mindre gig sista terminerna så jag avslutade kursen på ett bra sätt. Innan jag började plugga så jobbade jag ett tag som som kontorsvaktmästare och första månaderna var jag high on life bara över att få lära mig hur frankeringsmaskinen fungerade och sådant. Vad man än lär sig så ger det energi.

gallery_large

Hur viktigt är det att nischa sig?

– Det är jättebra att vara bäst inom något område men jag tror det är väldigt viktigt att man jobbar brett. Att fortsätta att vara lekfull och bred tills man hittar sitt kall. Jag tror inte att man måste göra något slutgiltigt val. Allt är i ständig förändring. Promotion är väldigt viktigt inom musikbranschen nu och jag ser ingen överskådlig förändring. Men om det kommer kan jag sadla om, jag har alltid min kommunikationsutbildning med mig. 

Hur funkar det idag med att kombinera musicerande med arbete? Hinner du med båda delarna?

– Jag tar vara på varje lucka jag får även om det mest blir kvällar och nätter. Denna vecka hade jag saker med deadline så det blev heltid med PR och säkert 15-20 timmar kvällsjobb på det. Varje gång jag köpt någon ny musikpryl så har jag pillat med den, så leken har blivit min kreativa stund där låtprojekten kommer framåt. Men nu börjar det bli så mycket låtar ändå, två-tre år är för mig ungefär lika med 30 låtar.

2012 talade du om att det blev ”mycket dunka rygg”. Hur är det med handflatornas förhårdnader idag?

– Ryggdunk tror jag förekommer i alla branscher men under pandemin har jag nästan krupit under en sten. Jag älskar känslan av att jobba i det fördolda på något riktigt bra som sedan smäller till från ingenstans. Om man hela tiden lever i ett enda ryggdunkande och det är det som är drivkraften kommer man att odla stora dasslock till handflator tills man står där som Kanye med Trump, i en Make America Great Again-keps. Samtidigt är det otroligt ovanligt att någon gör något så bra att det bara händer så där helt magiskt utan att det finns någon form av spin doctor eller strateg bakom det.

Men du tror att vi är på väg tillbaka till mer autentiskt resonerande grejer?

– Jag drömmer om det i alla fall och jag tror på en journalistkår som har ryggrad nog att backa upp den äkta varan om den uppenbarar sig. Det är ju inte alltid magin finns. Det går i generationer. Jag är rätt säker på att de flesta journalister som sitter i en hög position har ett genuint intresse för kultur, annars skulle man ju kasta bort sin tid på att jobba med det.

gallery_large

Kommer vi få höra något mer från Azure Blue snart?

– Jaja! Och med Nite Flights. Och ett tredje projekt i eget namn. Jag har ett 30-tal låtar fördelat mellan de tre olika projekten. Jag har väldigt stor respekt för de artister som jag promotar och jag kommer göra ett genuint jobb för dem, men jag kommer viga den där extra natten till att få klart låtar. Jag har teamat upp med Ollie Olson, en mixlegendar som jobbat med Snoop, 2Pac, Robyn, Kent, Håkan Hellström – alla! Han ska gör lite “finlir”-grejer med mig. Jag har ända sedan platta tre känt att det är den sista plattan så nu vid den sjätte är det väl läge att dra något till sin spets. Det är ju alltid kontroversiellt för en indieartist med en kommersiell ljudbild men jag har alltid gillat bra ljud och det kommer bli välljud nu.

Men synt-baserad musik mår väl ändå bara bra av så mycket fläsk som möjligt?

– Jag gillar känsliga arr i all musik, men det hindrar ju inte att man tänker större och bredare.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA