x

Kate Bushs känsla för snö

Kate Bushs känsla för snö

"Hej, Det är Karen från EMI. Vill du göra en telefonintervju med Kate Bush imorgon?" Ja tack, hemskt gärna.

GAFFA har försökt att få till en intervju med Kate Bush varje gång hon varit skivaktuell – vilket hon bara är med åtskilliga års mellanrum – men alltid fått nej som svar. Kate Bush håller en låg offentlig profil och ger bara ett fåtal intervjuer, och när det inträffar, så står de brittiska medierna först i kön. Fram tills nu och denna intervju med den stora ikonen. Kvinnan bakom odödliga klassiker som Wuthering Heights och Running Up That Hill och som är en inspirationskälla för ett hav av artister, från Tori Amos till Rufus Wainwright.

Anledningen till uppståndelsen den här gången är Kate Bushs nya, tionde studioalbum, 50 Words for Snow, hennes första med nya låtar sedan 2005 års Aerial. Ett album som kom efter en tolv år lång paus. Den senaste tiden har Kate Bush dock varit ganska produktiv. I maj gav hon ut Director's Cut med ominspelningar av låtar från de två albumen The Sensual World (1989) och The Red Shoes (1993) – två skivor vars ursprungliga digitala ljud hon inte var helt tillfreds med. 

Denna gång gäller det dock helt nyskrivna låtar. Blygsamma sju i antalet, men som i återgällning varar mellan sju och 14 minuter och har allesammans, som albumtiteln antyder, snö som en övergripande ram. Till exempel titelspåret, där ordet "snö" sjungs på 50 olika sätt, Elton John-duetten Snowed In at Wheeler Street, där ett tidigare kärlekspar blir insnöade tillsammans, eller Wild Man, en låt om den avskyvärda Snömannen. 

---Snö är stämningsfullt---

Telefonen ringer klockan 17, en kvart efter utsatt tid. Ett hemligt nummer. I luren hörs Kate Bushs stämma, som är nästan lika karaktäristiskt välartikulerad och melodisk som när hon sjunger:

– Hej Ole, det är Kate Bush. Du får ursäkta så mycket för att jag låtit dig vänta. Jag hade visst fått fel nummer till dig … 

Det gör inget, vi är vana vid att vänta i år på dina skivor. 

– Okej, haha.

Var ringer du ifrån? Hemifrån?

– Ja, jag är hemma. (Kate Bush bor på landet i byn Sulhamstead, 75 kilometer väster om London, red anm.).

Hur är vädret där du är?

– Det är ganska … vintrigt, grått och kallt.

Snöar det?

– Nej, inte än.

Din nya skiva har snö som ett genomgående tema, hur kommer det sig?

– Det kom egentligen helt av sig själv. Jag har under en tid gärna velat göra ett album med vinter som tema. Då jag fick idén om att skriva med snö som ram, kom låtarna till mig ganska lätt. Det fanns så mycket att skriva om. Jag tycker att snö är mycket stämningsfullt. Men det är inte någon julskiva, poängterar hon lite extra.

Klimatförändringar är ju ständigt på tapeten nu för tiden, har även det varit en inspiration?

– Egentligen inte, men vi har haft några hårda vintrar i England de senaste åren, och det har inspirerat mig, så indirekt kan man säga att det har varit en faktor.

Kan du berätta lite om titelspåret? Du har fått Stephen Fry (engelsk skådespelare med mera, red anm.) till att citera ordet snö på 50 olika sätt, både genom en rad metaforer och genom att säga ordet på flera olika språk. 

– Det är faktiskt flera hemmagjorda ord också, det är ett försök till att skapa en vänskaplig parodi på några existerande språk. Man säger ju att eskimåerna har osedvanligt många ord för snö (för övrigt något av en myt enligt lingvister, red anm.), och den idén var jag fascinerad av, att man kan ha riktigt många ord för bara en sak. Och därför ville jag skapa mina egna 50 ord för snö.

---Inte någon perfektionist---

 Låtarna på din nya skiva är mellan sju och 14 minuter, varför så långa låtar?

 – Jag tycker om tanken på en längre låtstruktur, att berätta en historia över längre tid och genom olika stadier i låtarna. Jag vill gärna låta historien breda ut sig under vägen, och skapa en längre resa för lyssnaren.

Låtarna är också övervägande lugna och nedtonade, varför har det blivit så?

– Det vet jag inte, de bara var så när de kom ut, skrattar Kate.

Av vilken anledning tar det så lång tid mellan dina album?

– Jag har i alla fall inte arbetat långsamt under de senaste två åren, skrattar Kate till svar. Det har bara blivit så. Det kan till viss del bero på vad jag har varit med om under åren. Jag blev mamma mellan The Red Shoes och Aerial, och i några år lade jag större delen av min tid på annat än musiken.

Är du perfektionist?

– Nej, det tycker jag inte. Det finns saker som jag vill och försöker att uppnå, och ibland tar det längre tid. Men konst är ofta som mest intressant när det inte riktigt är perfekt, när det är lite fult i kanten, och det tycker jag att mina skivor är. 

---Hellre design än konserter---

Du har bara turnerat en gång i ditt liv, 1979, och du har inte spelat live sedan 80-talet. Varför gav du upp, och kan vi förvänta att få se dig live i samband med släppet av denna skiva?

– Saken är den att jag gärna vill tillbringa mer tid med min familj, och det skulle vara svårt för mig att turnera. Jag har inga planer på livespelningar, men jag njöt av turnén 1979 väldigt mycket; det var en fantastisk upplevelse. Men med åren har jag använt tiden till produktionsprocessen i studion, och fått dåligt med tid över till att turnera. Jag har blivit en "recording artist" istället för en som spelar live.

Men du kan ju bara göra en enskild konsert eller några få, om du inte vill ut på en riktig turné.

– Jo, men jag skulle fortfarande vara tvungen att lägga mycket tid på att repa, och det skulle vara en dålig affär. Det skulle kosta en förmögenhet, som man aldrig skulle få igen. Jag gillar verkligen att göra skivor, och jag gillar verkligen att samarbeta med visuella konstnärer omkring design. Designen på mina skivor är en förlängning av att skapa albumet för mig nu, och det är något som jag tycker mycket om.

Du har status som något av en ikon och har inspirerat otaliga musiker, bland annat några som själva har blivit betydande artister, exempelvis Antony och Björk. Hur känner du inför den rollen?

– Haha, jag känner mig i alla fall inte som en ikon, det kan jag lova dig. Men jag är extremt hedrad. Som konstnär hoppas du på att någon tycker om det du gör, att du lyckas beröra människor – och det är en stor komplimang att inspirera andra som också är konstnärer.

Måste vi vänta i sex år på ditt nästa album? Eller tolv år?

– Det är verkligen frustrerande att det tar så lång tid mellan mina skivor, det är absolut inte med mening. Den här skivan kom egentligen till rätt snabbt, och jag tycker faktiskt om att arbeta snabbt. Jag har redan idéer till ett nytt album, men nu behöver jag en paus eftersom jag har jobbat väldigt intensivt under de senaste två-tre åren.

Efter en kort paus avslutar Kate artigt intervjun. 

– Jag tror att jag måste börja med nästa intervju. Det har varit riktigt trevligt att prata med dig, och jag är väldigt ledsen över att du fick vänta.

Det är okej, det var ett nöje att få tala med dig.

– Detsamma, och jag hoppas att du får en bra, och snöfull vinter.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA