x

Själfull begåvning från London

Själfull begåvning från London

I ett rum inuti Garnisonen precis utanför Djurgården i Stockholm, i ett av alla de salar Universal Music kallar sina egna och dekorerade med guldutmärkelser och platinaskivor, rätar en ung man från den engelska huvudstaden på ryggen, sätter sig upp en aning för att visa att han ska säga någonting värt att anmärka, och deklarerar med ett leende:

– Du måste lyssna på The Shining också om du inte redan gjort det, den är nästan lika bra som Donuts, jag lovar.

Det är en rätt lustig situation, när allt kommer omkring. Den unge mannen spelade på Obaren i Stockholm dagen dessförinnan framför något så unikt som en knäpptyst, väldigt uppmärksam och mycket uppskattande publik, och är i Sverige för att han handplockats av BBC som den främste nya artist att se fram emot under 2012, som kommer att vara det största stjärnskottet under de kommande tolv månaderna. Därför sitter Michael Kiwanuka i ett rum fyllt med musikaliska belöningar i Stockholm och pratar om den mycket älskade hiphop-producenten J Dilla.

Michael Kiwanuka börjar berätta i sekvenser om hur det blev så att han lyssnade på den musiken som influerat honom själv som artist, hur hemorten Muswell Hill med sin egna rika kultur och kulturellt medvetna befolkning gav honom de verktyg han behövde för att upptäcka musik själv, även sådan inspelad långt innan han föddes.

– Mina föräldrar är från Uganda, jag har varit där några gånger, och det har spelat in lite såklart. Och London, i en stad så stor som London, så influeras man ju av allt. Vi har en liten scen, antagligen inte lika väldokumenterad som dubstep-scenen eller grime-scenen, men en för jazzmusiker och hiphop och mer instrumental hiphop, mer som J Dilla. Och såklart musiker som Herbie Hancock, Miles Davis och D'Angelo och Sly and the Family Stone. Så det var en scen som jag var en del av, och det fanns en klubbkväll som hette "jazz re:freshed" på Mau Mau Bar i West London som också definitivt influerade mig till att ta in mer soul och blues i min musik.

Att Michael Kiwanuka vet vad han tycker om, och vet vad han vill med sin musik, hörs tydligt hur han berättar om att BBC kanske såg det avskalade i hans musik som något mer genuint och traditionsfast än majoriteten av all musik som tvångsmässigt matas ned i musiklyssnarnas halsar. Han verkar dock, fortfarande, uppriktigt överraskad och tagen, men framför allt mycket stolt över att ha vunnit något som han skrattande berättar om som en ytterst konstig men givande händelse.

– Om vi bortser från det faktum att de andra på listan redan är stjärnor och att jag på något sätt ändå lyckades vinna detta, och att jag älskar, verkligen älskar Frank Ocean, så var det konstigaste med hela BBC Sound-grejen att jag och bandet var ju där för att vi uppenbarligen gjort något originellt som de tyckte om väldigt mycket. Ändå fick vi höra att vi skulle spela en cover när vi satt där i deras studio, väldigt typiskt engelskt det här med covers i alla möjliga sammanhang, och den skulle vara från någon tv-serie. Vi fick ju panik! Vad för temalåt kan vi faktiskt musiken till och sedan spela? Så någon av oss började bara spela Whole Lotta Love av Led Zeppelin och kom på att Top of the Pops använt den. Så det löste sig ju, och passade ändå rätt bra in med den musik jag själv spelar.

VEM?

Michael Kiwanuka, 24 år. Gitarrspelande, BBC Sound of 2012-vinnande singer-songwriter från norra London med föräldrar från Uganda. Släppte under 2011 tre ep:s: först Tell Me a Tale (The Isle of Wight Sessions) i april, I'm Getting Ready samt en samling låtar från iTunes Festival i London, och släpper sitt debutalbum Home Again i mars 2012.

VAD?

Soul- och bluesrotad folkmusik, spelad efter mallarna uppritade av Bob Dylan, Van Morrisson och Otis Redding, bland andra.

VAR?

– I en liten förort i norra London som heter Muswell Hill, jag vågar nog säga att platsen man växer upp på oavsett om man tycker om den eller inte är en direkt influens på den man är och musiken man spelar, så det hade definitivt en påverkan på mig. Det var där jag upptäckte musiken jag lyssnar på, jag spelar gitarr för att jag växte upp där, och jag pratar säkert som jag gör för att jag växte upp där också.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA