Cheesy och classy drömpop

Postiljonen har bara spelat ihop i strax över ett och ett halvt år. De tre medlemmarna Joel, Mia och Daniel fann varandra under en kurs i musikproduktion på Kulturama i Stockholm. Då fanns ingen gemensam vision, bara en kollektiv vilja att göra bra musik. Joel hade jobbat ihop med JJ på deras låt Vi, Daniel hade mest spelat piano och skrivit låtar och inflyttade Bergen-dottern Mia hade sitt soloprojekt Frü. Resultatet av mötet skulle bli ett lika drömskt och eteriskt som pumpande och bombastiskt ljudlandskap, med inslag av 80-talets mest finstilta akter i kombination med samma årtiondes cheese and sleeze. Som om Le Grand Bleu, Miami Vice och Chariots of Fire fått ett gemensamt soundtrack.

– Folk har jämfört oss med M83 och drömpopakter som Cocteau Twins, men jag har bara hört en låt med M83 och Cocteau Twins tror jag inte jag hört alls, säger Joel Nyström Holm. Artister som Whitney Houston har varit viktigare för mig, och Waiting For A Star To Fall med Boy Meets Girl är en låt jag måste nämna om vi talar inspiration.

Första halvåret sjöng bandet på svenska, använde gitarr och piano och musikaliskt fanns det afrikanska influenser, något som sedan allt mer utvecklades till en all out 80-talsfäbless komplett med pösiga virveltrummor, melodiska synthar och svulstig saxofon som pricken över i:t. Och i mitten där någonstans Mia Bøes svävande, bomullslena stämma. Vissa skulle kalla det drömpop.

– Svävande elektronisk pop duger bra, men det är inte så viktigt. Folk får kalla det vad de vill. Det viktigaste för oss är att låtarna framkallar en känsla och att det är fina melodier. Det behöver inte vara någon häftig punchline i refrängtexten eller så heller, men ett mål är att det ska gå att både dansa och att drömma sig bort i solnedgången till låtarna.

Var fick ni idén att lägga på saxofon på låtarna? Det låter så himla slemmigt och mysigt!

– Ju mer 80-taligt det blev desto mer tänkte vi att fan vad grymt det hade varit om vi bara öste på med en saxofon, och efter att ha bett vår kompis Jonas på skolan lägga lite på låten All That We Had Is Lost, så kunde vi inte låta bli den sen, haha. Det är så cheesy och classy på samma gång!

VEM? Daniel Sjörs från Leksand, Joel Nyström Holm från Vallentuna och Mia Bøe från Bergen är sedan lite över ett och ett halvt år tillbaka Postiljonen. Nyss hemkomna från Kina där de turnerat illegalt på turistvisum, inför allt ifrån 200 ösande ungdomar till 5-6 rökande tärningsspelare. Syns på festivaler runt om i landet i sommar.

Vad? Drömpop, sax och Det Stora Blå-vibbar med en uppenbar känsla för 80-talet. Släppte albumet Skyer den 3 juni som de skrivit, producerat och mixat själva från grunden. – Vi sprang över till varandra, bytte låtar och la på grejer hela tiden. Nu har det ofta varit att Mia skrivit texterna men alla tycker till om varandras grejer, och alla vet hur man producerar och mixar. Det känns fint att ha gjort allting helt själva.

Var? Omnämns som ett Stockholmsband men har rötter i Norge, Norrland och strax utanför huvudstaden. På frågan om var de bäst avnjuts är svaret: vid vattnet under solnedgången, eller i en dalgång i Pyrenéerna, alternativt i en snabb bil i en 80-talsfilm.