"Det var dömt att vi skulle få skit"

"Frank Ocean ställer in. Looptroop Rockers ersätter." Nyheten briserade över slottsskogen. Ett snopet långfinger rakt i ansiktet på den trendkänsliga festivalpubliken. Inte nog med att den kreddiga r&b- och hiphop-stjärnan hade släppt ett av årets starkaste debutalbum. Han hade även, som det första stora manliga namnet inom amerikansk hiphop, kommit ut som bisexuell. Det fanns inte en artist på jordklotet som kunde fylla Frank Oceans skor på Way Out West i somras. Men fyra killar från Västerås skulle göra allt för att försöka.

– Vi visste att det var dömt att vi skulle få skit, säger Looptroop Rockers Mathias "Supreme" Lundh. Men vår bokare, som också delvis är ansvarig för festivalen, ringde oss och bad om hjälp. Det var mitt på dagen. Jag var ute med min dotter i parken. Mårten byggde växthus på Österlen med sin farsa.

Historien om Looptroop Rockers panikinhopp på Way Uut West 2012 skulle kunna ha slutat där. Men en rad ängsliga lustigkurrar i de sociala medierna ville annorlunda. Där spreds med rasande fart en skämtföljetong i vilken Västeråsbandet fortsatte att ersätta saker.

– Första gången jag såg att någonting ersätts med Looptroop tyckte jag att det var riktigt kul. Det är fortfarande ett bra skämt, säger Mathias.

Senaste som jag såg var när påven avgick, och Looptroop Rockers skulle ersätta.

– Ja, jag såg den, säger Magnus "Embee" Bergkvist.

– Jag är gärna med i fler sådana. Jag kan gärna ersätta allt, fortsätter Mathias.

– Samtidigt tycker jag inte att skämtet är helt berättigat. Steget är inte så långt. Vi var i Schweiz någon vecka innan och körde inför precis lika mycket folk. Jag kan tänka mig att folk i en viss krets tänker att: "De där jävlarna? Ska de spela på vår indiefestival?" Det känns som att det är många fördomar som skuggar oss. Om folk visste mer om bakgrunden kanske skämtet hade blivit mer av ett antiklimax. Sen tycker även jag att det är en kul grej, men det är ju haters som gör det i grund och botten, säger Magnus.

Den 1 maj släppte Looptroop Rockers Mitt Hjärta Är En Bomb, gruppens första album på svenska. Men Magnus berättar att det i början inte var helt lätt för killarna att hitta sin rapröst på modersmålet.

– Det var som att vi blev ett nytt band. Men vi lyckades. Det blev jävligt representativt för Looptroop, fast det är på svenska, säger han.

– Vi vet inte hur folk kommer att reagera. Jag tyckte att det var nervöst under inspelningen. Hur kommer Looptroop i den här formen att vara? Men nu känns det inte så längre, säger Mathias.

Med sitt långa skägg och rastaflätor har Mårten "Promoe" Edh blivit ett välkänt ansikte i Looptroop Rockers. Att för första gången göra en skiva helt på svenska tycker han var bra för tydligheten i deras texter.

– Man kan vara mer specifik på svenska. Att rappa om sin uppväxt är en grej. Men när man säger att man växte upp i Råby på 70- och 80-talet vet i alla fall folk från Västerås att man kommer därifrån och vad det innebär. Sådant kan man inte säga på engelska och riktigt få någon mening i det, säger Mårten och fortsätter:

– Jag tror också att vi med det svenska får in mer av vår humor. Till exempel låten Den Obekväma Tystnaden skulle vara skitsvår att göra på engelska. Uttrycket "jaha, nähä" säger ju ingenting på engelska. Låten behandlar också en typisk svenskhet om rädslan för när det blir tyst eller för vad någon annan ska tycka om en.

I den låten rappar ni även om PK-Sverige och genusdebatten, ämnen som diskuteras friskt på till exempel Twitter och Instagram. Hänger ni mycket i de sociala medierna?

– Det är klart att vi följer debatten, säger Mathias. När vi skriver på svenska blir det att sådant söker sig in i låtarna. Har vi börjat känna mer och mer att "fan, genusfrågan är sjukt viktig att prata om" är det naturligt att även andra tänker liknande tankar. Inom rap pratas det oftast om rasism. Vi känner att alla filosofier där man delar upp människor hänger ihop. Att dela upp klasser, nationaliteter, etniciteter och kön. Det är samma maktstruktur.

Är inte machokulturen ganska utbredd inom hiphop-världen, med "no homo" och så vidare?

– Jo, men den skandinaviska hiphopen har gått ifrån mycket av den amerikanska. Jag tror inte att vi är så tyngda av den amerikanska machoismen. Jag kan ärligt talat inte lyssna på den sortens rap längre. Dels har den blivit uppskruvad, och dels tänkte jag inte på genusfrågor eller homofobi på samma sätt när jag var 16 som jag gör när jag är 35. Och jag menar: tack för det. Det är så man önskar att man utvecklas, säger Mathias.

Ni har alltid varit politiska och samhällskritiska i era texter, någonting som uppenbarligen driver er. Hur har det drivet förändrats idag jämfört med när ni var yngre?

– Jag uttrycker mig på ett annat sätt, säger Mårten. Nya låten Lortsverige har kopplingar till historien. Att saker och ting går igen och att vi är tillbaka i att folk bor i mögliga bostäder och trångt som fan. Vi är tillbaka i smutsen. För att göra en politisk låt på 90-talet räckte det för mig att bara säga "Fuck 5-0", som var en låt som jag och Mange gjorde. "Knulla polisen" liksom. Det var inte så mycket finess.

Låten Lortsverige alluderar på Lubbe Nordströms radioreportage med samma namn som sändes under hösten 1938. Reportaget handlade om bostadsproblemen i Sverige, med trångboddhet och bristande hygien, och väckte stor debatt i landet.

– Jag tänker att Lortsverige är en ganska politisk låt som försöker måla en bild av hur Sverige ser ut nu sju år efter att alliansen tog makten, med gemensamt ägande, alla utförsäljningar och utförsäkrade människor, säger Mårten.

Mathias "Supreme" Lundh förklarar att det finns saker han har sagt tidigare i karriären som han inte skulle kunna skriva under på idag. Men själv lyssnar han sällan på gruppens gamla låtar.

– Jag mår skitdåligt av det. Jag tycker inte att det är så bra, och jag säger grejer som jag kanske inte önskar att jag sa. Jag är stolt över och kan stå för att jag sa det då, men jag kan inte stå för dem längre. Jag skulle inte sagt de sakerna på samma sätt nu.

Kan du ge något exempel?

– Vi har absolut sagt många dumma grejer. Det hör ungdomen till att man ska försöka förändra saker. Vi sa det så gott vi kunde utifrån vårt perspektiv. Att jag tycker att det är jobbigt att lyssna på gamla grejer handlar mer om en känsla av att jag vill se det nya. Jag vill tänka på den senaste plattan och de nya grejerna, som ska bli ännu bättre.

Förra året firade ni 20 år som band. Har ni varit nära att splittras någon gång?

– Ja, 2002, svarar Mårten snabbt.

– När vi gjorde The Struggle Continues, fortsätter Magnus. Det var jobbigt att följa upp den första plattan. Men jag upplevde det aldrig som att det var så farligt att vi skulle splittras.

– Det upplevde jag, säger Mårten.

– Men det var aldrig något sådant snack riktigt, säger Tommy "CosM.i.C" Isacsson.

– Nej, vi snackade ju inte över huvud taget då. Mange sprang ut ur studion, och kom inte tillbaka förrän två dagar senare. Sen var det bara tyst, och dålig stämning, säger Mårten.

– Sedan vi överlevde det har allt bara blivit bättre. Vi har lärt oss att hantera våra olikheter på ett bättre sätt. Plus att plattan blev skitbra också, så det var inte negativt rent konstnärligt, säger Magnus.

Ni rappar ibland om polisen i era texter. Vad tycker ni om projektet REVA, där ordningsmakten provat nya grepp för att utvisa papperslösa?

– Jag kan känna att det är ett beslut som har tagits högre upp än enskilda poliser. Det är ett politiskt beslut, säger Mathias.

– Samtidigt är poliser människor som har bestämt sig för att jobba som just poliser. Man kan inte bara skylla uppåt och säga: "Jag lyder bara order". Då hamnar vi i krig, nazism och allting. Personligt ansvar är viktigare, säger Mårten.

– Det är klart att det är vidrigt. Men återigen, man resonerar lite annorlunda nu än när man var yngre. Samtidigt kommer man på något sätt fram till samma slutpunkt: så där ska det inte vara i vårt land.

Embee – när är du klar?

Magnus "Embee" Bergkvist rattar beatsen i Looptroop Rockers, men blir själv aldrig riktigt nöjd med musiken han gör.

– Det finns alltid saker jag vill ändra. Jag är aldrig helt nöjd. Bara på introt nu ångrar jag vissa saker, säger han.

– Vi får typ säga till att: "Mange, nu måste du sätta stopp", förklarar Mathias. Vi vet att det kan hålla på hur länge som helst. Samtidigt är det svinbra att Mange är noggrann.

– Precis, jag är noggrann. Men jag kan också göra klart saker, vilket jag är jävligt tacksam för. Jag känner många som inte kan avsluta saker alls. Det går bara helt enkelt inte för dem.