''Jag gick omkring med falska POLOS PORT-plagg från Gambia''

Förra veckan skrev vi om när Erik Lundin (tidigare Eboi) gjorde en tio minuter lång a capella-rap i Godmorgon Sverige. Nu har han släppt sin första EP Suedi. Vi bad Erik berätta lite om varje spår på EP:n. Läs och lyssna samtidigt på albumet här:

 

 

 

– Du föddes i Sverige. Jag gjorde detsamma. Du föddes till svensk, jag föddes till nåt annat. I Suedi (som betyder svensk på bland annat arabiska) beskriver jag hur ett frö sås i mitt huvud, tidigt i livet. Fröet är känslan av att inte accepteras för den man är. I takt med att fröet gror under låtens lopp, förvandlas mantrat "du är inte svensk" till en vilja att tillhöra något annat som man kan accepteras som och känna tillhörighet med. "Den som inte passar in gör alltför att stå ut. För att stå ut." Man accepterar det påtvingade ödet: "Vi är blattar." Vi rullar på ärren annorlunda. Vi använder vårt eget språk. Vårt eget kroppsspråk. Vi går annorlunda. Allt för att äga utanförskapet. 

 

Allt tills man inser att även om man alltid ansetts vara en (andra generationens) invandrare här, har man alltid varit en suedi, där. Det är först då tanken slår mig utan att jag duckar. Klart att jag är suedi. Jag älskar ju dessutom det här landet. Jag är en stolt suedi. Den historien måste berättas och berättas av någon som var med och själv upplevt det. Skriver vi inte vår egen historia, gör någon annan det åt oss. 

 

 

– Titeln till låten föddes ur en konversation med en lagen-bändande shuno som, på gammal stockholmska, snackade om sedlar som "löv". Det tyckte jag lät strängt och började leka med ordet. 500-kronorssedeln kallas röding. Politikern Annie är rödhårig och heter Lööf i efternamn. Annie Lööf låter som "I need love/löv" och rullar najs av tungan. Den referensstuvningen dög mer än tillräckligt för rapnörden i mig. Låten Annie Lööf var född.

 

Jag minns när jag gick i högstadiet/gymnasiet. Jag observerade hur de rika barnen gick i, till synes, anonyma klädesplagg för flera tusen kronor. Jag uppfattade det som mycket märkligt att de la så mycket pengar på kläder utan att flasha med dem. Jag gick, å andra sidan, omkring med falska POLOS PORT-plagg från Gambia, där s:et och p:et placerats på genialiskt avstånd från varandra för att lura ögat till att läsa 'Polo Sport'. Detsamma gällde ADIADS och Niike. Märket var ALLT. Eller i alla fall vad det stod för. Framgång: "Han kommer alltid i kedjor och nya märkeskläder". Man ville se ut som pengar. Man ville vara pengar.

 

Det retade gallfebern på mig att höra folk tala om att de inte hade några pengar, när de i själva verket syftade på att de inte hade tillräckligt för att spendera på roliga saker de ville ha. Jag vet vad den bokstavliga versionen av att inte ha pengar innebär. Det innebär avstängd hemtelefon som man får ljuga om. Det innebär avstängd elektricitet, som tvingar en att laga mat hos grannar. Det innebär slutligen flytt. 

 

Så det är från botten av mitt välmenande hjärta jag ödmjukast ber de som säger att pengar inte gör en lycklig, att överlämna varenda krona som tynger deras sinne. I gengäld lovar jag heligt att på bästa vis förvalta deras börda.

 

Låten handlar om den ständiga jakten på att gå och lägga sig med en bättre relation till Annie Lööf än man vaknade upp.

 

 

– Under uppväxten var det många känslofyllda, lustiga och intensiva diskussioner bland mina muslimska bröder om vad som ansågs vara 'haram'. Haram är förbud i Koranen som man, som god muslim, förväntas hålla sig på behörigt avstånd ifrån. Det lustiga var att vi alla, som vanliga ungdomar i västvärlden/orten, på ett eller annat sätt var involverade i saker som ansågs vara haram. Av samma anledning kretsade diskussionerna därför ofta kring vem som klättrat högst på förbudsstegen. 

Haram handlar om den glorifierade sidan av livet i trakten där våld, droger och kriminalitet helt normaliserats. Om hur man är medveten om de många fel man begår men ändå dras till ortenlivet. 

 

 

– Västerort är sprunget ur min tio minuters-rap Tio Minuter III. Med låten ville jag, à la in medias res, kasta lyssnaren rakt in i händelsernas förlopp. Det är samlade tankar, minnesbilder och upplevelser från uppväxtens blåa linje i Västerort. Unga, drömmande människor, vars livsöden lärt mig mycket om hur de tidiga valen vi gör här i livet påverkar vår framtid.

 

 

– Trots att historierna genom min EP, stundtals, kan kännas dystra och hopplösa, är jag en väldigt glad och lyckligt lottad människa. Historierna jag belyser, även i Haffla, är inte dystra för mig. Det är alla historier som format mig till den jag är. Nåt jag är stolt över att ha gått igenom, då jag kommit ut på andra sidan som en mer upplyst, tänkande och kännande människa. Min bakgrund har utmanat mig till att alltid bevisa att jag kan. Att jag kan bättre. Att OM det kan göras, kan JAG göra det. Den känslan är värd att fira. 'Haffla' betyder fest. Jag vill fira mycket och länge. Jag vill fira framgång. Jag vill fira vår historia.