Stökigt och riffglatt utan att nå ända fram.
Iggy Pop gör allting helt rätt. Det är stökigt och punkigt, det finns något väldigt opolerat och hafsigt över hela ljudbilden som är väldigt tilldragande, skivan släpps på det i stort sett perfekta bolaget Fat Possum i Mississippi, skivan är bara 38 minuter lång och Iggy sjunger riktigt bra.
Men när Iggy Pop efter Ron Ashtons tragiska bortgång drar in Iggy And The Stooges i studion för första gången sen Raw Power 1973 (2006 års The Weirdness var med The Stooges) saknas något. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, kanske är det ungdomlig energi, eller den
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 43 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
