Albumrecension

Jake Bugg: Shangri-La

Shangri-La - Jake Bugg

Jake Bugg

Shangri-La

Underbarnet sträcker sig i riktningar som är sådär spännande.

1995 är inte bara året då britpopen står i zenit, då Mona Sahlin köper choklad för statliga pengar, eller för den delen året då den fruktansvärt överskattade filmen Forrest Gump vinner en miljard Oscars-statyetter. Det är även året då Jake Bugg är född. Visst, de diskussioner den nästan omöjligt fotogeniske Nottingham-sonens ålder har rönt, är egentligen väldigt ointressanta. Bugg skriver bra musik och har inte ens tagit sig igenom tonåren. Fine. Men Prince författade sin första låt när han var åtta, Stevie Wonder ägde Motown som tolvåring. Så.

Det som däremot känns angeläget att belysa när det kommer till Buggs ålder är att han förefaller vara totalt opåverkad av musikindustrins strömningar. Han tycks, sina 19 år till trots, ändå gå sin egen väg. Omfamnar utan förbehåll vindbiten 60-tals-folk, 1994, Babyshambles, Neil Young - och så är det med det. Ja, för precis som på förra årets självbetitlade debut genomsyras Shangri-La av ovanstående influenser, och vilar mer eller mindre på samma nostalgiska fundament.

En känsla som snabbt fäster sig är den av att Bugg inte hade behövt skynda sig så förfärligt. Någon borde kanske, med en ficklampa under hakan, ha berättat för honom om Ryan Adams.

VILL DU LÄSA MER?

Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se

Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.

  • Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
  • Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
  • Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
  • Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar

Skapa din profil


    Redan GAFFA+ medlem