x

Mellan två nya kapitel

Mellan två nya kapitel

"Allt hade redan hänt / det skedde samma dag / när stammen börja sälja dockor till turisterna".

Det känns som om man är tillbaka i "Indianernas park". Som om textraden "Vi såg den plats indianerna fick / det tog ett ögonblick / att förstå" till slut har fått sin naturliga fortsättning. Men det här är något helt nytt och det märker man först och främst i allt som sker runt Thomas Öbergs textrader. Den luftiga, nästan Demis Roussos-aktiga, ljudbilden har satt sin stämpel. Jonas Jonasson sitter och småmyser medan Mats Hellqvist klagar på att "det är så här det låter när syntarna i bandet får bestämma". bob hund har återigen tagit över Tambourine-studions lokaler.

Då mötet sker, en regnig dag i mars, står bob hund mitt emellan två album. Ett som ska släppas om några dagar och ett som är under inspelning, och som bland annat berikas med de inledande textraderna. Det kommande albumet ska gestalta bandets 20-årskalas. Saker och ting har satts på sin schizofrena spets, men det berör inte en av Sveriges största rockgrupper. bob hund har stått och stampat, nu släpper de ut alla känslor på en och samma gång.

– Nu var jag bara sugen på att komma igång. Jag stod på hinderbanan, hade tagit några varv innan och var otroligt peppad, säger en metaforglad Thomas Öberg.

Alla utom två hundar är samlade i den överbelamrade, men ändå mäktiga studion. Utan att överdriva ligger det en tät dimma av historia här. Tung och tjock och bob hund är en stor del av den. Men det är inte 1993 längre. Inte heller 2020, som "Det överexponerade gömstället" till en början vill göra gällande med introt "bob hund 2020". Här skrivs ett helt nytt kapitel, rentav två. Och den här gången med hjälp av en för bob hund helt ny samarbetspartner. 

Tore Johansson har jobbat med världsartister som Franz Ferdinand och The Cardigans. man skulle kunna säga att Tore är Tamburine studios. Han snickrade ihop den och bestämde sig efter det för att börja ratta på inredningens knappar och spakar. Det hela slutade med att han fastnade vid mixerbordet. Men under alla år har han lyckats undvika att jobba med bob hund. Fram tills nu, det vill säga. Och hans samarbete med gruppen har varit mer än betydelsefullt.

– Vi har varit ute och snott navkapslar på bilar rent musikaliskt och så har vi köpt en bil med skrot och bara tippat ner i hans dator, säger Thomas och Jonas utvecklar:

– Han har hjälpt oss mycket. Sedan har vi fått mer tid att skriva låtar än vad vi brukar ha. Han har varit vår trygghet. Innan brukade vi peta i varenda detalj, men den här gången överlät vi det till honom. Det är hans förtjänst att det kommer en till skiva i och med att vi har haft mer tid att skriva material.

– Det här är det bästa vi har gjort på länge, säger mats. Att skippa micropillandet.

Hur kom ni fram till det?

– Man kan väl säga att det är en 19-årig process, ler Jonas. Det som började med att vi inte ville ändra på något, allt skulle låta live.

– Till att gå till det här: "Ta hand om det här. Varsågod, gör vad du vill med det." Mats visar med båda händerna och fortsätter.

– En gång hade han gjort en extra vers och höjt ett tonsteg. Hade det varit vi när det var då, då hade vi slagit ihjäl honom.

Det är som sagt nya tider och samarbetet med Tore har för det mesta skett på avstånd. Christian Gabel, den nye trummisen i bob hund, hann knappt träffa producenten innan "Det överexponerade gömstället" var färdig.

– Ganska nyligen i år träffade jag honom. Tidigare har det bara varit att skicka filer fram och tillbaka. Det hade varit lustigt om vi inte sågs alls.

Har han kommit med mycket idéer?

– Otroligt mycket. Det är mycket som har varit inspelat i fragment, som har skickats till honom och han har i sin tur fixat arr och skickat tillbaka, säger Chris- tian.

– När vi hade bestämt oss för att jobba med Tore spelade vi in utan att censurera oss alls. Sedan var det han som sa: "Ja, det där är bra. Bort. Det där är kul. Här får ni göra något annat." Thomas plockar med händerna för att symbolisera hur utgallringen gick till.

Tore har även med en hand med i det nya materialet som enligt planerna ska vara ute redan i oktober. Men det kommande albumet skapas under något annorlunda förutsättningar.

– Tore vill inte trycka ner bob hund i någon prestationsångest, nu får vi istället se vad det blir. Det är inte så resultatinriktat den här gången. Tore har inte en given producentroll. Han är mer som någon sorts läkare som går ronden, studerar patienterna och låtarna är patienterna, säger Thomas.

I Tambourinestudions hjärta är väggarna smyckade med ett Kandynski-liknande mönster och bakom ett äggformat fönster sitter Christian och lägger trummor på ett malande gitarrbröt. "Det låter bra, lätt och ledigt" säger mats. Då "Det överexponerade gömstället" rent generellt är en mörk historia rakt igenom kan man skönja att uppföljaren bjuder på något slags ljus i tunneln.

– I och med att vi gör två skivor tror jag att den här skivan är mörkare än vår nästa, säger Jonas och får medhåll från Mats.

– Det tror jag också. Det går i cykler, i vågor.

Christian är dock lite försiktig i att spekulera om det som komma skall.

– Skivan som kommer nu kändes som stora klossar till låtar, medan det inledningsvis känns som att det är lite poppigare struktur på det som vi håller på med nu. Men jag har ingen aning om det kommer att hålla i sig tills vi är klara.

Det har, som sagt, hänt mycket sedan bob hund beträdde Tambourine-studion för första gången. Bandets nya musikaliska filosofi handlar om att ta saker pö om pö och hålla ett ständigt kreativt flöde istället för att, som tidigare, skifta mellan studio och turnébuss.

– Det har varit viktigt att man stannar upp och gör musik då och då. Går det bra för ett band är det ju härligt, men mycket turnerande innebär samtidigt en fara, att man bygger upp en stress inför nästa släpp och så går allt lite för snabbt. Nu hade vi ett tag på oss och lyckades bygga upp ett åskmoln. Det är inte som i början när man spelade så snabb punk att man slängde ut möblerna innan festen ens hade börjat.

Thomas Öberg stannar upp. Tar sats och målar återigen upp en metafor.

– Nu är det lite mer som sega ålar som kommer in, men när de biter en känns det lika mycket som i början.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA