Nyhet

Kapten Röd är tillbaka

2007 släppte Kapten Röd sitt debutalbum "Stjärnorna finns här" som snabbt blev en milstolpe inom svensk reggae. I tre år har hans publik väntat på en uppföljare och nu är den här. Här berättar Björn Nilsson om hur hans tankar går som artist.

"En stor anledning till att det tagit tid är att mitt producerande för andra har kommit mellan. Under ett helt år gjorde jag rytmer åt artister som Serengeti, Million Stylez och Roffe Ruff. 

Jag hade svårt att smälta och hantera att det var så många som hade en åsikt om min förra skiva. När jag gjorde den så riktade jag mig till de redan invigda reggaelyssnarna. Istället nådde jag en väldigt stor publik utanför den sfären vilket givetvis var jätteroligt men framgången har också en ful baksida. Ju fler som gillar dig desto fler ogillar dig också.

Efter att jag hade åkt runt 2008 med Svenska Akademien så behövde jag en paus. Under ett år gjorde jag ingen egen musik, jag tyckte helt enkelt inte att det var kul. Under det året spelade jag inte ens live. Sen kom suget tillbaka och förra året började jag göra egna grejer igen. Det senaste året har jag ägnat helt åt min egen platta.

Det känns som det är en mycket punkigare och argare skiva, framförallt textmässigt. Jag tror det är en reaktion på det som hände efter förra skivan. Jag vet att pressen på mig är större, att det är fler som kommer lyssna på min skiva den här gången. Så jag försöker skita i vad folk ska tycka den här gången, jag sätter upp en sköld. Jag har själv aldrig lyssnat på punk men jag uppskattar klarspråket och energin i musiken.

Jag har blivit tre år äldre, mycket har hänt. Jag är på en helt annan plats i livet jämfört med då. Ju äldre jag blir desto mer försvinner folk, många finns inte kvar. Låten Saknade vänner som redan har släppts handlar om det, och även en annan låt på plattan som heter Ett snedsteg bort. Det är så otroligt lätt att hamna fel i livet. Den nya skivan är ett mer personligt album, den rör sådant som händer i mitt liv. Det jag tänker på kommer ur mig, så är det bara.

Men jag fortsätter även att skriva samhällskritiska texter. Jag försöker göra upplyftande musik men det finns mycket problem att skriva om, det finns mycket som är svart i samhället. Under de tre åren som gått har jag blivit ännu mer besviken på politikerna. Jag har kallats för vänstermusiker. Om det jag sjunger om – kärlek, tolerans, att våga vara sig själv – är vänstermusik, hur låter i så fall högermusik?"

ANNONCE