Hurula om att återuppfinna hjulet, Masshysteri och frivillig exil.
Masshysteri hade släppt sin andra platta och kritikerna rosade dem. Trots att texterna var på svenska hade de börjat skörda framgångar även på andra sidan Atlanten. Men istället för att fortsätta erövra världen lade bandet överraskande ned 2010. Frontmannen Robert Hurula Pettersson har sedan dess jobbat med sitt soloprojekt.
– Jag kände att jag var tvungen att lägga ned bandet, jag orkade inte hålla på längre. Allt gick bara rakt ner i toaletten. Och då tänkte jag att från och med nu gör jag något som jag inte kan lägga ner, jag gör det till mig själv. För jag har gjort så tidigare, lagt ned precis när det börjat gå bra, men mig själv kan jag inte lägga ner.
Mycket är dock sig likt. Debutskivan, som släpps i april, är producerad av vännen Måns Lundberg, som även producerade sista Masshysteri-plattan, och det är som tidigare Hurula själv som skrivit allt material.
– Den största skillnaden är väl att jag känner mer för texterna nu. De är personliga, nästan privata, på ett sätt som de inte var med Masshysteri. Jag tror det beror på att jag inte stressat fram något. När jag kommit på något värt att sjunga har jag skrivit ned det. Då blir det mer saker som verkligen berör.
I början av karriären skrev han texter på engelska, men insåg att det blev väl mycket floskler. I Masshysteri gick han över till att skriva på svenska och det har han fortsatt med.
– När man skriver på svenska så vill folk diskutera medan ingen någonsin frågat mig om någon av mina engelska texter. Jag tycker det är grymt att det är så, att folk vill försöka förstå, och att orden är jävligt tunga i sig.
Men det kan också vara problematiskt att skriva text. Oftast skriver man om ämnen som andra redan berört och då kan det vara svårt att få deras rader ur huvudet.
– Då tänker jag ibland "varför ska jag återuppfinna hjulet när andra redan gjort det?", då kan jag lika gärna svänga in där och låna något som är på väg dit jag vill. Det blir som att lägga ett kollage när det känns så.
