Nyhet

Kängpunkspionjärer skildras i dokumentär – ”Intresset är enormt”

Göteborgsbandet Anti Cimex var som störst under 80-talet. Nu blir deras karriär till film i ett nytt projekt.

”Jag befinner mig mitt i brinnande produktion av dokumentärfilmen om punklegenderna i Anti Cimex. Vi har kontakter världen runt och samarbetar med videografer i Sydostasien, Sydamerika, USA och så vidare. Det är så mycket igång så det kokar torrt i huvudet. Vi gräver i historien, blickar in i framtiden, befinner oss på alla tidsplan samtidigt i en humoristisk och drömsk skildring av Sveriges genom tiderna mest dysfunktionella pojkband.”

Citatet kommer från dokumentärfilmaren Tomas Haglund, som nådde GAFFAs inkorg med ett angeläget och suggestivt mejl. I ett nytt projekt skildrar han Göteborgsbandet Anti Cimex, som i början av 80-talet lade grunden för den svenska kängpunken och blev en självklar del av den svenska punkscenen med släpp som Anarkist Attack och Raped Ass.

– Man skulle kunna tro att jag endast är regissör, demonproducent, ljudtekniker och researcher. Men jag är också något av psykolog, personlig assistent och ornitolog. Det är som min kollega och fotograf säger, att projektet mest liknar naturfilm. Extremt säregen och tålamodskrävande fågelskådning. Ibland lyckas jag hitta basisten Conrad på livets stigar och om jag en gång om året fångar sångaren Tomas Jonsson på bild dansar jag av pur glädje, berättar Haglund för GAFFA.


Är det här projektet en fortsättning på dokumentären Under Construction som började spelas in för sju år sedan?

– Nej, det skulle jag inte påstå. Ted Dawidson som låg bakom det tidigare arbetet hade en egen prägel på projektet som var hans. Däremot samproducerar vi i den meningen att han låter oss använda vad vi vill från hans material. Han är inte inblandad direkt i produktionen idag. Det han har producerat har han producerat. Därför måste vi också använda hans material på ett respektfullt och värdigt sätt. Jag är mycket tacksam för hans ovärderliga bidrag i ”the never ending story”. Det finns inte mycket arkivmaterial som ser anständigt ut. Vi har originalmaterial från 1985. Vi täcker snart in 40 år. Det är inte kattskit.

Vad har du själv för relation till Anti Cimex?


Jag har sedan jag var barn uppskattat punk och stök. I mitten av 80-talet i Eskilstuna träffade jag Finnen som är en legend inom punken. Alla i punkvärlden vet vem han är men för den oinvigde kan jag säga att han var en av de drivande krafterna bakom Finn-Records och gav ut det anmärkningsvärda fanzinet Sika Äpärä. Hursomhelst var Finnen något av en ambassadör för Anti Cimex. Det var han som lurade på mig skiten från början. Jag hade aldrig hört något så rått och brutalt. Det var kärlek direkt. Det djävliga var allt man fick stå ut med för att få köpa punksinglar av Finnen. Skulle det bli något måste man först lyssna på Madonna, Falco eller Roxette. Det var villkorslöst. Bara att svälja. Annars ingen punk.

Var i arbetsprocessen befinner ni er just nu?

– Föreställ dig att du ställer den frågan till en fotograf som i flera år legat kamouflerad och väntar på en riktigt sällsynt fågel. Han skulle nog svara att vi ser ljuset i slutet på tunneln, vi är på gång nu. Snart händer det, snart.


Vad kan publiken vänta sig av slutresultatet?

– Anti Cimex är ett unikt band och det är därför de vunnit evigt liv och världsomfattande berömmelse och uppskattning. Därför ska också filmen om dem vara något extra. En ordinär, trött men habil musikdokumentär hade jag kunnat släppa redan för ett par år sedan. Haveri, kollaps, humor, glädje, exceptionella individer, poesi, smärta, sorg och skönhet. Det är vad man minst kan förvänta sig. Jag höll på att glömma piccoloflöjter.

När kan vi vänta oss en release?


– När vi blandat färgerna på paletten rätt. Om några år skulle jag tro. Det vill säga om inte Anti Cimex plötsligt bestämmer sig för att bli så medgörliga att ett avslut blir aktuellt inom kort. Vi kommer minst filma året ut. Vi samlar material från hela världen. Intresset är enormt. Men samtidigt måste vi tackla smärta och svärta i det lokala som ofta är ett större hinder. Det är inte Brasilien, Indonesien eller USA som är problemet. Demonerna närvarar i vårt filmande.

LÄS OCKSÅ: PÄR WIKSTEN TILL SÅ MYCKET BÄTTRE - HOPPAS JAG INTE STÄLLER TILL MED NÅN FLÄNN-ORGIE

ANNONCE