GAFFA.se – Allt om musik
Sångaren Ivar Nikolaisens entré som Erlend Hjelviks ersättare i norska punk/metal-succén Kvelertak kom av sig en smula. Turnerandet med Splid (läs GAFFAs recension här) fick avbrytas och liksom resten av världen fick medlemmarna göra sitt bästa för att hålla sig sysselsatta och flytande. Den 7 mars gör de äntligen live-comeback med en mindre turné som inleds i Sverige.
– Första spelningen på turnén är i Göteborg på måndag, sen är det Malmö och Stockholm, säger Ivar. Därefter gör vi tre konserter i Finland, sen kör vi bil upp till norra Norge. Vid gränsen till den där arga grannen. Två år med pandemi och sen löper han amok, alltså.
Ni har inga datum i Ryssland att ta hänsyn till?
– Inte i den här rundan, St. Petersburg blev aldrig av. Det är ganska sjukt att det är krig i Europa och så ska man ut och spela, men man blir väl inte en bättre människa av att sitta och läsa nyheter på mobilen. Det är bättre att gå ut och träffa människor, jag tror vi alla behöver en fest just nu.
Resten av Kvelertak hade kunnat leva på musiken längre än dig när pandemin slog till – “de har ingen aning om vad de skulle göra om det sket sig med bandet” sade du när vi pratade tidigt 2020. Så vad gjorde ni?
– Alla punkrockmiljonerna försvann! Det har blivit lite snickeri för min del, jag har försökt hitta jobb här och där. Sen har vi gått och stämplat och fått välfärdspengar, men det är ju minimalt. Jag tror jag fick minst panik, jag är så van vid att stämpla och snickra. De andra har ju aldrig haft ett vanligt jobb så de har slitit mer, någon har jobbat i bar och så. Man skulle kunna klaga men det gäller ju alla i hela världen, det är inte speciellt synd om oss, om Kvelertak. Alla har haft det skit. Personligen är jag ganska misantropiskt lagd så jag har tyckt det varit lite fint att ha lugn och ro i två år. Men det känns skönt att prata med folk igen.
Har du lyssnat mycket på black metal?
– Haha! Det har blivit mycket Darkthrone, senaste plattan är svinbra! De här åren har varit perfekt för black metal-folk som påstår att de är misantropiska. Rent personligt har jag klarat det ganska bra men det är svårt att få allting att fungera.
Hann du förändras nu när du plötsligt fick lite mer pengar för att spela musik?
– Jag hann aldrig få några mer pengar, pandemin tog knäcken på ekonomin. Men jag börjar bli så gammal att jag slagit mig till ro med att jag alltid kommer vara en slusk, i resten av mitt liv. Jag kommer aldrig tjäna hundratusentals kronor. Det är lugnt, jag bor billigt, det är inte så dyrt att bo ute i skogen. Alla har flyttat till Oslo nu, de andra bor i stan och jag bor utanför.
Vad händer med dig när du inte får spela live?
– Det blir helt overkligt, jag har nästan glömt hur man gör det. Jag hoppas verkligen att det sitter i fortfarande, vi har repat så vi är svintajta nu och det har varit väldigt kul och inspirerande. Det är så fett att turnén inleds i Sverige, det verkar som att det kan bli skitfett.
Vad har du saknat minst med att turnera?
– Något kommer jag säker på så fort vi börjar. Det är alltid ett helvete på turné, det är så mycket krångel i bandet. Vi har varit goda vänner i två år nu när vi ses ganska sällan men när vi ska bo på samma buss så kommer det bli ett helvete. Det är personliga problem i bandet som alltid eskalerar. Eller så kanske allt har blivit mycket bättre på den punkten, det är möjligt. Vi har utnyttjat tiden väl under pandemin och spelat in en ny skiva. Den kommer ut nästa år tror jag, vi gjorde bara 30 konserter till Splid och planen var att göra ungefär 200. Så vi vill ju helst få spela den lite mer, den förtjänar mer uppmärksamhet.
Har du varit mer inblandad i nya skivan?
– Jag provade att skriva en massa texter den här gången. Men ingen musik – jag skrev några riff men de hamnade i “riffbanken” och kom aldrig med. Men det är fint, jag är van vi det. Vi har gjort skivan mer tillsammans än på Splid där Bjarte skrev det mesta.
Är han den enda metalgitarristen du känner som kör utan plektrum?
– Helvete alltså, jag fattar ingenting! Hans hud måste ju vara … det blir spännande nu när han inte spelat lika mycket på två år, om hans fingrar tål det.
Vad är det bästa med att spela i Sverige?
– Sverige har ju alltid varit storebror till Norge, man har alltid lyssnat på svensk musik. På 90-talet var nästan alla band jag lyssnade på svenska, särskilt när det gällde punk och hardcore. Och metal, jag lyssnade mer på svensk än amerikansk musik. Det gäller nog de flesta i bandet. Så det är lite extra fint att få komma och spela för storebror.
Kommer du göra som vanligt och dricka rejält innan spelningarna?
– Nu dricker jag bara innan spelningar, aldrig efter. Jag måste få lite självförtroende för att komma upp på scenen, speciellt nu efter att ha suttit i skogen i två år. Jag måste dricka för att göra ett bra jobb men jag behöver inte dricka efteråt längre. Eller ... folköl funkar. I Norge finns öl som är 2,5 %, 4,7 % och 5.2 % men ingen som är 3,5 %! Jag köper alltid jättemycket folköl med mig hem när jag är i Sverige, det är så fint. Man blir glad av det! Man kan dricka hela natten utan att bli koko. Det är bra för äldre rockare som inte kan tackla starköl. När vi är i Norge så får vi spä ut starkölen med sodavatten.
Kvelertak besöker Sverige följande datum, tillsammans med norska Blood Command:
7 mars: Pustervik, Göteborg
8 mars: KB, Malmö
9 mars: Debaser Strand, Stockholm
