Albumrecension

Hurts: Exile

Exile - Hurts

Hurts

Exile

Efter fulländat debutalbum kommer bedrövlig uppföljare.

Manchesterduons nya giv är en besvikelse. Balladerna staplas på hög och går knappt att urskilja från varandra. Singeln Miracle är stark, men stora delar av albumet är trögflytande och saknar finess. Den som förväntar sig ett elegant och taggat Hurts i det inledande titelspåret möter något som snarare liknar en beige kopia av Muse. Tyvärr fortsätter albumet i en nedåtgående spiral.

Hurts ansats att göra dubstep i Mercy är bara klumpigt. Det låter märkligt och förvrängs av opassande effekter på både sång och instrument. Ett annat experimentellt alster, The Road, briserar som en snedtänd vulkan. Återigen grötar ljudbilden ihop med för mycket distortion. Ännu ett försök att tuffa till profilen är Cupid. Osäkert dock om det märkliga vilda västern-soundet med eldfängda gitarrfigurer och vinande piskor klär Theo Hutchcraft och Adam Andersons allvarliga synthpop.

Efter tre anonyma ballader avslutas albumet med ännu en ballad, Help. Förvånande nog fungerar innehållet i denna utmärkt, inte minst den enorma kören i mitten. Hurts förtjänar också beröm för att de lyckas lägga medryckande visslingar, trumpetstötar och ett tungt hiphopbeat i Sandman − men de borde ha låtit bli den bjäbbiga smurfsången som förpestar refrängen.

VILL DU LÄSA MER?

Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se

Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.

  • Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
  • Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
  • Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
  • Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar

Skapa din profil


    Redan GAFFA+ medlem