Solodebuterande Sakarias om skivan, fildelning och att ha blivit farsa.
Lorentz har hyllats flitigt för sin solodebut, och nu är det sannolikt storebrorsan Sakarias tur att ta del av lovsången. Albumet Atlanten är ett mäktigt vardagsepos som flyttar fokus från natt till dag. GAFFA ringde upp och pratade klubbande, fildelning och hur det är att bli farsa.
Hej Sakarias. Hur är läget?
– Det är rätt bra, det känns bra!
Vad gör du?
– Håller på med lite internetgrejer, catchar upp lite på sociala medier och lite annat som behöver göras. Verkligen inget kul, tyvärr.
Du känns som en person som vuxit upp på internet.
– Ja, men jag har vuxit upp på internet. Det är internet som möjliggjort min kreativitet kan man säga. Jag har alltid haft tillgång till all musik ... och att det fanns möjlighet att få tag på program som skulle kostat 25-30-tusen annars, det har betytt allt.
Fildelning!
– Ja, alltså det är hur många artister som helst som hittat sin musikaliska bas via illegal fildelning. Jag är uppväxt mitt i Napsterkulturen och senare när jag startade min label så var det just i det här glappet då alla var som mest frustrerade, innan Spotify kom och fildelningshetsen var som värst. Detta var kanske sex-sju år sedan då det var supersällsynt att det investerades i artister.
Men det har förändrats?
– Ja, Spotify löste problemen till ganska stor del tycker jag. Formen byttes från ägande till tillgänglighet och det pratades ju om att musiken stals ... nu finns knappt någon musik att stjäla längre, den är allas hela tiden.
Och skivbolagen, hur ser deras roll ut?
– De satsar ofta på innehåll som är ganska färdigt från början, sånt som de sett genererar mycket streams på Spotify.
De sitter och kollar siffror med andra ord.
– Ja visst, det som var magkänsla och intuition förr, det är mer strategi och matematik idag. Man kollar hur streamingkurvan ser ut, vilka det är som lyssnar, män eller kvinnor och så vidare. Det är väldigt formaterat.
Det här blev för deppigt. Vi får prata om din nya skiva istället. Har lyssnat på den hela veckan. Vad bra den är!
– Fan vad roligt att höra, de är ju inte så många som hört den än, mer än nära vänner, och dem kan man ju inte lita på. Det är det enda jag hoppas på egentligen, att responsen ska vara genuin för det är så jag känt med låtarna också, allt som inte kändes på riktigt fick ryka.
En oundviklig följdfråga, hur är det att jobba utan lillbrorsan, saknar du honom?
– Jag har tänkt ganska mycket på det där det senaste och jag känner ganska tydligt att det som artist var mycket enklare att jobba med Lorentz på många sätt. Det var mer "kolla på oss" liksom, jag gjorde det för ett ideal och för min bror. Det är mycket svårare att förverkliga sig själv, det känns inte lika meningsfullt, karriärsdelen är inte lika viktig. Samtidigt har musiken aldrig varit så ärlig. Den betyder mer än någonsin faktiskt.
Hur kom det sig att ni skiljdes åt?
– Jag var iväg någonstans och Lorentz hade ett par låtar som han försökte sätta i ett sammanhang och ville jobba vidare på. Vi skulle egentligen släppt en uppföljare till Himlen är som mörkast ... som vi spånade på låtar till och så, men som hamnade på våra respektive skivor istället, haha. Vi kände väl att det inte fanns någon anledning att stressa, vi kommer ju göra saker ihop i framtiden ändå.
Du har hunnit bli farsa också. Ditt liv måste ha förändrats en hel del?
– Ja jo. Det gör väl det liksom. Samtidigt tror jag det är som med allting, det handlar om var man är, vissa tankemönster dör och andra föds. Det blir nog lite enklare att få överblick över tiden, vår tid, på planeten. Det är läskigt och otroligt mäktigt. Framför allt är det mycket runtomkring en som förändras, snarare än en själv. Jag har nog alltid varit så här.
Hinner du klubba något? Lorentz & Sakarias har alltid handlat rätt mycket om natten och klubben.
– Jag har visserligen bara druckit juice rätt länge nu, men jag älskar fortfarande festklimatet. Jag mår väldigt bra i den miljön. Jag är fortfarande ute på klubbar då och då men det är inte svartklubbar varje veckodag längre liksom. Allt har sin tid och plats och det är ingen idé att vara rädd för förändring. Innan var klubben min trygga plats och då flydde jag dagarna, nu försöker fejsa dem istället och få kickar på andra sätt.
Samtalstid: 28:12
FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT
